The Nepalese Version of the Suśrutasaṃhitā, Śārīrasthāna, based on
the Nepalese MSS, new edition (NE)The Suśruta ProjectSS.śā.2022-10-22
Copyright Notice
Copyright (C) Dominik Wujastyk
Distributed by SARIT
under a Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported
License.
Under this licence, you are free to Share — to copy, distribute and transmit the
workto Remix — to adapt the work
Under the following conditions:
Attribution — You must attribute the work in the manner
specified by the author or licensor (but not in any way
that suggests that they endorse you or your use of the
work).Share Alike — If you alter, transform, or build upon
this work, you may distribute the resulting work only
under the same or similar license to this one.
More information and fuller details of this license are given on
the Creative Commons website.
SARIT assumes no responsibility for unauthorised use that infringes
the rights of any copyright owners, known or unknown.
University of AlbertaThe Suśruta Project2020-2022The University of AlbertaThe Suśruta ProjectNEThe Mādhavanidāna, MN
MādhavanidānaMS Kathmandu NAK 1-1146 NA1-1146
MS NAK 1-1146 A paper manuscript in
Devanāgarī. 67 ff. Filmed as reel no A 224-9. Covers 1.8.3 -
1.44.24 of the Sūtrasthāna. MS Lahore PUL 818 PUL-818
MS PUL 818 A paper manuscript in
Devanāgarī. See description at PanditProject .Began this file.Started adding draft chapters
based on H Added all 10 adhyāyas, based
on H. Removed MS transcription coding.
[Śārīrasthāna]
[Adhyāya 1]
The draft edition of this adhyāya is a
lightly-edited duplicate of MS Kathmandu NAK 5-333 (H), waiting to
be edited. MS Kathmandu KL 699 (K) is a witness only for 3.1.1
below. MS Kathmandu NAK 1-1079 (N) is a witness only up to
3.2.35.
athātaḥ sarvvabhūtacintāṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||
sarvvabhūtānāṅ kāraṇam akāraṇaṃ sattvarajastamolakṣaṇam
aṣṭarūpam akhilasyāsya jagataḥ saṃbhavahetur avyaktan nāma | tad
ekam anekeṣāṃ kṣetrajñānām adhiṣṭhānaṃ samudra ivodakaukasāṃ
bhāvānām ||Witnesses N and H
read samudra ivodakaujasāṃ
bhāvānām, which is linguistically and
semantically implausible. It might mean "like the ocean is
a support for creatures that take their strength (ojas) from water." But the
simile and the language remain obscure and unlikely.
Philipp Maas has suggested the minimal emendation to
ivodakaukasāṃ which is compelling
semantically and palaeographically. It relies only on the
confusion of the Nepalese characters 𑐖 and 𑐎.
tasmād avyaktān mahān utpadyate talliṅga eva | talliṅgāc ca
mahatas tallakṣaṇa evāhaṅkāra utpadyate | sa trividho vaikārikas
taijaso bhūtādir iti | tatra vaikārikād ahaṃkārāt tallakṣaṇāny
evaikādaśendriyāṇy utpadyante || tad yathā | śrotraṃ tvak cakṣur
jjihvā ghrāṇo vāgghastopasthapāyupādamanānsīti | tatra pūrvvāṇi pañca
buddhīndriyāṇi | itarāṇi pañca karmmendriyāṇi | ubhayātmakam manaḥ
| bhūtādes tallakṣaṇāny eva pañcatanmātrāṇy utpadyante || tad
yathā || śabdatanmātraṃ | sparśatanmātraṃ | rūpatanmātraṃ |
rasatanmātraṃ | gandhatanmātram iti | tebhyo bhūtāni
vyomānilānalajalorvvyas tebhyas tadviśeṣāḥ
śabdasparśarūparasagandhāḥ | evam etāni caturvviṃśati tattvāni
vyākhyātāni bhavanti |
tatra buddhīndriyāṇāṃ śabdādayo viṣayāḥ | karmmendriyāṇāṃ
yathāsaṃkhyaṃ vacanādānānandavisarggaviharaṇāni |
avyaktam mahān ahaṃkāraḥ pañca tanmātrāṇi cety aṣṭau prakṛtayaḥ |
śeṣāḥ ṣoḍaśa vikārāḥ |
svaḥ svaś caiṣāṃ viṣayo 'dhibhūtam |
svayam adhyātmam | adhidevan tu | atha
buddher brahmā | ahaṃkārasyeśvaraḥ | manasaś candramāḥ | diśaḥ
śrotrasya | tvaco vāyuḥ | sūryaś cakṣuṣaḥ | rasanasyāpaḥ | pṛthivī
ghrāṇasya | vāco 'gniḥ | hastayor indraḥ | pādayor vviṣṇuḥ | pāyor
mmitraḥ | prajāpatir upasthasyeti |We emend to the
vulgate text, especially in the light of the other very
rare instances of these parallels in Sanskrit literature.
It is hard to make grammatical or semantic sense of the
Nepalese readings svaṃ svaṃ svaiṣām (or
ścaiṣām or
scaiṣām). Perhaps the original
reading dhibhūtam was first mistaken to
be vibhūtam. This is a plausible error
since dhi and vi are
similar in early Nepalese orthography. Subsequently, a
scribe might have normalized vibhūtam
to vibhutvam in order to make sense in
the light of the following list of deities. If these
conjectures are correct, these changes must have happened
very early in the transmission, in an ancestor manuscript
of both witnesses K and H. The word
vibhutva occurs in
Sāṅkhyakārikā 42, although in a quite
different context.Parallel to the
homologies described in Mahābhārata
14.42.27–40, which relate ontological triples. The
tu is awkward. Witnesses N and H
have daṇḍas after the tu.
tatra sarvva evācetanaḥ eṣa varggaḥ |
puruṣaś ca pañcaviṃśatitamaś cetayitā | sa tu
karaṇakāryasaṃprayuktaḥ | saty apy acaitanye pradhānasya
puruṣakaivalyārthām pravṛttim upadiśanti | kṣīrādīṃś cātra hetūn
udāharanti ||It is tempting to
emend varga to sarga
``the emitted creation,'' given the use of the term in
Sāṅkhyakārikā 24 et passim. However,
the vulgate text and Ḍalhaṇa's commentary unanimously read
varga.
ata ūrdhvam prakṛtipuruṣayoḥ sādharmmyavaidharmmye vyākhyāsyāmaḥ
|| ubhāv apy anādī ubhāv apy anantau | ubhāv api nityau | ubhāv apy aparau ubhāv apy aliṅgau ubhau ca
sarvvagatāv iti || ekā tu prakṛtir
acetanā triguṇā bījadharmmiṇī prasavadharmminī
amadhyasthadharmmiṇī ceti | bahavas
tu puruṣāś cetanāvantaḥ | aguṇā
abījadharmmiṇo 'prasavadharmmiṇo madhyasthadharmmiṇaś ceti |It is unexpected to
assert, as the Nepalese witnesses do, that Puruṣa and
Prakṛti are impermanent. Perhaps at an earlier point in
the text's transmission, a scribe improperly repeated the
initial alpha-privative that is used in every other
qualifier in the list. This emendation is influenced by
the very similar wording of Mahābhārata
Śāntiparvan 210.8ab: ubhau nityau ....
(see note on testimonia). Note also that the sequence of
qualifiers in the Nepalese manuscripts is different than
the vulgate: anitya-apara-aliṅga rather
than aliṅga-nitya-anapara. Note the sandhi
hiatus, -dharmiṇī - amadhya- The daṇḍa here
breaks the sentence but disambiguates the sandhi. Cf.
Mahābhārata Śāntiparvan 210.7cd-8ab:
anādyantāv ubhāv etāv aliṅgau cāpy ubhāv api
// 7 ubhau nityau sūkṣmatarau mahadbhyaś ca mahattarau
/.
tatra kāraṇānurūpaṃ kāryam iti kṛtvā sarvva evaite ca viśeṣāḥ
sattvarajastamomayā bhavanti | tadañjanatvāt tanmayatvāc ca
tadguṇa eva puruṣo bhavatīty eke bhāṣante |
vaidike tu ||
svabhāvo niyatiḥ kālaḥ pariṇāmas tatheśvaraḥ |
yadṛccheti ca manyante prakṛtim pṛthudarśiṇaḥ ||We read vaidike with witness N,
against H and the vulgate, because lectio dificilior potior; see further
discussion in the translation.
tato jātāni bhūtāni tadguṇāny eva nirddiśet |
tebhyas tallakṣaṇaḥ kṛtsno bhūtagrāmaḥ prajāyate ||According to
Ḍalhaṇa (1938: 341), Gayadāsa also read tato
jātāni, with the Nepalese version and
against the vulgate.
tasyopayogo 'bhihitaś cikitsām prati sarvvadā |
bhūtebhyo 'pi paran tasmān nāsti cintā cikitsite ||
yato 'bhihitaṃ tatsambhavadravyasamūho bhūtādir ukta iti | bhautikāni cendriyāṇy āyurvvede varṇṇyante
tathaivendriyārthāḥ ||The passage
referred to is Suśrutasaṃhitā, sūtrasthāna
1.38.
bhavati cātra ||
indriyair indriyārthaṃ tu svaṃ svaṃ gṛhṇāti mānavaḥ |
niyataṃ tulyayonitvān nānyenānyam iti sthitiḥ ||
na cāyurvvedaśāstreṣūpadiśyante sarvvagatāḥ kṣetrajñā nityāś ca |
asarvvagateṣu ca kṣetrajñeṣu nityeṣu ca puruṣākhyāpakān hetūn
udāharanti āyurvvedasiddhāntāt|
asarvvagatāḥ kṣetrajñā nityāś ca tiryagyonimānuṣadeveṣu ca
sañcaranti dharmmādharmmanimittaṃ | ta
ete 'numānagrāhyāś carāḥ paramasūkṣmāś cetanāvantaḥ śāśvatāḥ
śukrārttavayoḥ sannipāteṣv abhivyajyante | yato 'bhihitam
pañcamahābhūtaśarīrisamavāyaḥ puruṣa iti | sa khalv eṣa karmmapuruṣaś cikitsāyām adhikṛtaḥ |We emend against
the reading kṣetrajñeṣv
anityeṣu of witnesses N and H, for the logic
of the passage and following the vulgate. The character
ṣva is clear in both
N and H, but a copying error from -ṣu
is not inconceivable. We emend to
-śarīri- against N
and H, for sense and because this is a quotation from
Suśrutasaṃhitā 1.1.22.The ca after tiryagyonimānuṣadeveṣu
unnecessarily conjoins the members of the dvandva. While
rare, this usage has been observed: Wackernagel
1896--1964, II.1, para 70. This cites
Suśrutasaṃhitā 1.1.22.
tasya khalu sukhaduḥkhecchādveṣaprayatnaḥ prāṇāpānau nimeṣonmeṣau
buddhir mmanaḥ saṃkalpo vicāraṇānusmṛtijñānam adhyavasāyo
viṣayopalabdhiś ca guṇāḥ |
sāttvikās tu ānṛśaṃsyaṃ samvibhāgarucitā titikṣā satyan dharma
āstikyaṃ jñānaṃ buddhir medhā dhṛtir anabhiṣvaṅgatā ca || rājasās
tu duḥkhabahulatāpradānaṃ duḥśīlatvam
akāruṇyam ānṛtikatvam ahaṃkāro dambho māno harṣaḥ kāmakrodhaś ceti
|| tāmasās tu viṣāditvaṃ nāstikyam adharmmaśīlatā buddhinirodho
'jñānaṃ durmedhastvam akarmmaśīlatā nidrālutvañ ceti ||
āntarikṣās tu śabdaḥ śabdendriyaṃ sarvvacchidrasamūho viviktatā
ca | vāyavyās tu sparśaḥ sparśendriyaṃ
sarvvaceṣṭāsamūhaḥ sarvvaśarīraspandanaṃ laghutā ca | taijasās tu
rūpaṃ rūpendriyaṃ varṇṇaḥ santāpo bhrājiṣṇutā paktir amarṣas
taikṣṇyañ ca | āpyās tu raso ca rasendriyaṃ sarvvadravasamūho
gurutā śaityaṃ sneho retaś ca | pārthivās tu gandho gandhendriyaṃ
sarvvamūrttisamūho gurutā ca |We emend antar- to āntar-, following the vulgate
reading for sense. And we separate śabdaḥ for the same reason.
tatra sattvabahulam ākāśaṃ | rajobahulo vāyuḥ | sattvarajobahulo
'gniḥ | sattvatamobahulā āpaḥ | tamobahulā pṛthivī ||
bhavati cātra ||
anyonyāni praviṣṭāni sarvvāṇy etāni nirdiśet |
sve sve dravyeṣu sarvveṣāṃ vyaktalakṣaṇam iṣyate ||
aṣṭau prakṛtayaḥ proktā vikārāś caiva ṣoḍaśa |
kṣetrajñaś ca samāsena svatantraparatantrata iti ||śārīrasya prathamo 'dhyāyaḥ ||
[Adhyāya 2]
athātaḥ śukraśoṇitaviśuddhiṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||Witness N omits
śārīraṃ, which offers
a clearer syntax. Note that the 1931 and 1938 editions of
the vulgate text offer two different solutions to the
awkward phrase.
vātapittaśleṣmaśoṇitakuṇapagranthipūtipūyakṣīṇamūtrapurīṣaretāṃsi prajotpādaneṣv
asamarthāni bhavanti | The 1931 and 1938
editions of the SS by Ācārya have different readings at
this point. śonita is
included in the 1931 edition but omitted in the 1938
edition. There also seems to be some textual confusion
between granthi and
gandhi in the next
passage.
teṣu vātavarṇṇavedanaṃ vātena | pittavarṇṇavedanaṃ pittena |
śleṣmavarṇṇavedanaṃ śleṣmaṇā | śoṇitavarṇṇam pittavedanaṃ śoṇitena
| kuṇapañ ca raktena | granthibhūtaṃ śleṣmavātābhyāṃ |
pūtipūyanibhaṃ pittaśoṇitābhyāṃ | kṣīṇaśukraṃ pittamārutābhyāṃ |
mūtrapurīṣagandhi sannipātena | teṣu kuṇapagranthipūtipūyaretasaḥ
kṛcchrasādhyāḥ | mūtrapurīṣaretasas tv asādhyā iti |
ārttavam api tribhir ddoṣaiḥ śoṇitacaturthaih pṛthak dvandvais
tribhiḥ samastaiś copasṛṣṭam abījan bhavati | tad api
doṣavarṇṇavedanābhir vvijñeyaṃ | teṣu kuṇapagranthipūtipūyaprakāśan tad asādhyaṃ sādhyam anyac
ceti ||
bhavati cātra ||
teṣv ādyāñ śukradoṣāṃs trīn snehasvedādibhir jjayet |
kriyāviśeṣair mmatimān tathaivottarabastibhiḥ ||
tatra vātātmake retasi bilvavidārīkṣīram āsthāpanam |
madhūkarāsnādevadārusaralavipakvan tailan tad uttarabastiṣu
vidadhyāt || dāḍimamātuluṅgaphalasaindhavakṣāravasukavasirasiddhaṃ sarppiḥ pāyayet ||
pittātmake retasi payasyāśrīparṇṇīmadhukavipakvaṃ kṣīram
āsthāpanaṃ | sarjjadhavakalkaṃ yonyā dhārayet | madhukavipakvaṃ
tailam anuvāsanaṃ | tad evottarabastiñ ca vidadhyāt |
kāṇḍekṣuśvadaṃṣtrāguḍūcīmadhuparṇṇībhṛṅgapañcamūlasiddhaṃ sarppiḥ pāyayet ||
śleṣmātmake retasi rājavṛkṣakaṣāyam āsthāpanaṃ |
pippalīviḍaṅgamadhuvipakvan tailam anuvāsanan | tad evottarabastiñ
ca vidadhyāt | pāṣaṇabhedakāśmaryāmalakapippalīvasukavasirasiddhaṃ ghṛtam prayacchet pānārthaṃ ||
bhavanti cātra ślokāḥ ||
pāyayen manujaṃ sarpir bhiṣak śoṇitaretasi |
dhātakīpuṣpakhadiradāḍimārjjunasādhitam ||
kuṇapākhye pibet sarppiḥ śālasārādisādhitaṃ ||
granthibhūte 'śmabhiḥ siddhaṃ pālāśe cāpi bhasmani ||
parūṣakavaṭādibhyām pūyābhe cāpi sādhitam ||
prāguktaṃ vakṣyate yac ca tat kāryaṃ kṣīṇaretasi ||
viṭprabhe pāyayet sarppiś citrakośīrahiṅgubhiḥ | The vulgate and
Nepalese texts diverge again this point. The vulgate adds
a half-śloka snigdhaṃ vāntaṃ
... that is not present in the Nepalese
version. The Nepalese version then has about eleven
passages that are absent in the vulgate. The vulgate's
verses 3.2.11cd then appears after 3.2.32.
snehādīnāṃ kramaṃ kuryāt ṣaṭsv eteṣu paṇḍitaḥ ||Although not
printed in the vulgate editions, the editor Y. T. Ācārya
noted that words to this effect were present in some
sources (1931 ed., p. 290, note 2; 1938 ed., p. 345, note
3).
asevanāc ciraṃ strīṇāṃ kriyāyogāt tathaiva ca |
kaṣāyakaṭutiktānāṃ dravyāṇām atisevanāt ||
tathāmlaṃ lavaṇaṃ rūkṣaṃ śuktaṃ paryuṣitan tathā |
vegāghātāc ca yonīnāṃ gamanāc ca praduṣyati ||
tathārttavadoṣe ca snehādikarmam upadiśet |
yathaivoktan tathaivottarabastiñ ca vidadhyāt |
tatrāśaṇavātātmake bhaṅgābhadradārukāśmaryaphalasiddhaṃ ghṛtam
pāyayet |
payasyā kāśmaryaphalakṣīravidārīkṣīrodakasiddhaṃ vā
kṛsarapāyasapiṇḍaṃ yonyān dhārayet |
madhukamuṅgaparṇṇīkaṣāyam ācamanaṃ pittātmake cārttave |
kākolīkṣīravidārīkvāthaṃ śarkkarāyuktam pāyayet |
madhūkapuṣpakāśmaryaphalakvātham phānitayuktam vā
candanapayasyākalkaṃ yonyān dhārayet | nimbagairikakaṣāyam
ācamanaṃ || śleṣmātmake bhadraśriyakaṭukarohiṇīkaṣāyam pāyayet |
kṣīravṛkṣaprabālakalkam vā | tindukakapithaśalāṭucūrṇṇam vā
kṣaudreṇa lehayet | sarjjadhavakalkaṃ yonyān dhārayet |
lodhratindukakaṣāyam ācamanaṃ ||
granthibhūte śṛṅgaverapāṭhācūrṇṇayuktaṃ śvetasurasām prayacchet |
kuṣṭhabhadradārukalkaṃ yonyān dhārayet | teṣām eva kaṣāyam
ācamanaṃ ||
kuṇapākhye mañjiṣṭhābhadraśriyakaṣāyaṃ pāyayet ||
kuṭajaphalabhadraśriyacandanam vā śarkkarāyuktaṃ || pūyābhe vā tad
eva prayacchet |
khadirārjjunakalkaṃ yonyāṃ hārayet | tayor eva kaṣāyam ācamanaṃ
|| krimijāte vidañgapāribhadrakamañjiṣṭhākaṣāyam pāyayet |
kṣaudrayuktaṃ surāṣṭāṣṭrārocanākalkam bhadraśriyakalkaṃ yonyān
dhāryet | tayor eva kaṣāyam ācamanam bhavati ||
bhavati cātra ||
vidhim uttarabastyantaṃ kuryād ārtavaśuddhaye |
kuryāt kalkam picūṃś cāpi pathyāny ācamanāni ca ||
durggandhapūtisaṃkāśe majjābhe vāpi śoṇite |
pibed bhadraśriyakvāthañ candanakvātham eva vā ||
granthibhūte pibet pāṭhāṃ tryūṣaṇaṃ vṛkṣakāṇi ca |
kṣāranāgarahiṅgūnān niḥkvāthaṃ surasām pibet ||
evam aduṣṭaśukraḥ śuddhārtavā || We emend against
all the manuscript witnesses. MS H adds a Newa comma after
ṛtau in the next section, suggesting that the scribe
thought that was the start of a new section of
text.
ṛtau prathamadivasāt prabhṛti brahmacāriṇī
snānānulepanālaṅkāravilekhanavirahitā
divāsvapnāñjanāśrupātābhyaṅganakhacchedanapradhāvanahasanakathanātiśabdaśravaṇāyāsam
pariharet |
kiṃ kāraṇaṃ | divā svapatyā badhiraḥ | añjanād andhaḥ | rodanād
vikṛtadṛṣṭiḥ | snānānulepanād duḥśīlaḥ | tailābhyaṅgāt kuṣṭhī |
nakhāvakarttanāt kunakhaḥ | pralepanāt khalatiḥ |
mārutāyāsasevanād unmatto garbhbho bhavatīty evam etān pariharet ||
darbhasaṃstaraṇaśāyinīṃ karatalaśarāvaparṇṇānām anyatamabhojinīṃ
haviṣyaṃ tryahaṃ bharttā rakṣet | tataḥ śuddhasnātān tu caturthyām
anāhatavastravāsinīm alaṅkṛtāṃ
kṛtamaṅgalasvastivācanām bharttāran darśayed |
api tat kasya hetoḥ || We emend from
etām to the vulgate's
etān for
sense.
bhavati cātra ||
pūrvvam paśyed ṛtusnātā yādṛśan naram aṅganā |
tādṛśañ janayet putram bharttāran darśayet tataḥ ||
tato vidheyaṃ putrīyam upādhyāyaḥ samācaret |
karmānte ca kramaṃ hy etam avekṣyeta vicakṣaṇaḥ ||
tato 'parāhṇe pumān sarppiḥkṣīrābhyāṃ śālyodanam abhiprāśya māsaṃ
brahmacārī tailamāṣottāhārān nārīm upagacched rātrau sāmabhir
abhiviśvāsya vikalpyam evaṃ caturthyāṃ ṣāṣṭhyām aṣṭamyān daśamyāṃ
dvādaśyāñ copeyād |Witness N inserts
a misplaced folio at this point, image A 1267_11_67.jpg,
covering SS.3.2.22bis, 23, 33, 34, 35, 30.
ataḥ paraṃ māsād upeyāl | Witness H
makes a saut du même au même from ataḥ paraṃ at the start of 30 to the end of
31.
labdhagarbhā teṣv evāhaḥsu
lakṣmaṇāvaṭaśuṅgāsahadevāviśvadevānām anyatamam
abhiṣūyāt | trīṃś caturo vā bindūn dadyād dakṣiṇe nāsāpuṭe
putrakāmāyai vāme strīkāmāyai na cainan niṣṭhīved iti || Witness N is faint
and written close to the abraded top of the folio so that
superscript vowels are uncertain. Witness H has a scribal
correction of the vowel i. The reading adopted here, with a feminine
sentence subject, is neither the Nepalese nor the vulgate
and is almost certainly unoriginal. Without further
evidence it is not possible to recover the oldest
reading.
ślokāḥ ||
sphaṭikābhaṃ dravaṃ snigdhaṃ madhuram madhugandhi ca |
śukram icchanti kecit tu kṣaudratailasamaprabham ||
śaśāsṛkpratimaṃ yat tu yad vā lākṣārasopamaṃ |
tad ārtavam praśansanti yac ca na virajyate ||
tad evātiprasaṅgena pravṛttam anṛtāv api |
asṛgdaram vijānīyād raktalakṣaṇalakṣitaṃ ||
asṛgdaraṃ bhavet sarvvan sāṅgamarddan savedanaṃ |
atipravṛttau daurbbalyam bhramamūrcchā tamas tṛṣā ||
dāhaḥ pralāpaḥ pāṇḍutvan tandrā rogāś ca vātajāḥ |
taruṇyā hitasevinyās tad alpopadravam bhavet ||
doṣair āvṛtamārggatvād ārttavan naśyati striyāḥ |
tatra māṃsakulatthāmlatilamāṣasurā hitāḥ ||
pāne mūtram udaśvic ca dadhiśuktañ ca bhojane |
kṣīṇam prāgīritaṃ raktaṃ salakṣa-ṇacikitsitaṃ ||
tathāpy asya vidhātavyam vidhānaṃ raktapittavat |
dhruvañ caturṇṇāṃ sānnidhye garbhbhaḥ syād vidhipūrvvakaḥ ||
kṣettrabījodakatṛṇāṃ sāmagryād aṅkuro yathā ||
evaṃ jātā rūpavanto mahāsattvāś cirāyuṣaḥ ||
bhavanty ṛṇapramoktāras saputrāḥ putriṇāṃ hitāḥ ||
tatra tejodhātur varṇṇānām prabhavaḥ iti kṛtvā yadā garbhotpattāv
apāndhātuprāyam āhāram bhavati tadā garbhbhasya gauratvaṃ | pṛthivīdhātuprāyaḥ kṛṣṇatvaṃ |
pṛthivyākāśadhātuprāyaḥ śyāmatvaṃ | yādṛkvarṇṇam āhāram upasevate
garbhbhiṇī tadvarṇṇaḥ prasavo bhavtīty eke bhāṣante | yathā
kṛṣṇapītaśvetāsu bhūmiṣu sarppavṛścikagalagoḍikādayaḥ satvāḥ
kṛṣṇapītaśvetā iti || tatra dṛṣṭibhāgam
apratipannan tejodhātur jjātyandhaṃ karoti | tad eva raktānugataṃ
raktākṣaṃ | śleṣmānugataṃ śuklākṣaṃ | pittānugatam piṅgākṣaṃ |
vātānugatam vikṛtākṣaṃ || Note the slightly
unusual form apān-dhātu-prāyam with the inflected
genitive pl. of the first member of the compound (Whitney
1250e).galagoṇḍikādayaḥ in witness H
is likely to be a variant pronunciation rather than a
scribal error.Witness N breaks
off at this point and is unavailable for the remainder of
the Suśrutasaṃhitā.
bhavanti cātra ||
viśuddhaḥ pavano yasya nayane pratipadyate |
jāyete nayane tasya nimne kṛṣṇe 'site tathā || Witness H
appears to read jāyate
but we emend to the dual.
pittaṃ kaphayutaṃ yasya nirmmalaṃ yāti locane |
haripiṅglasamjñā vai jāyete tasya locane ||
vinirddhūtamalaḥ śleṣmā yadā vrajati locane |
tasya netre prakāśete śuklamaṇḍalamaṇḍale ||
raktaṅ kaphayutaṃ yasya yadā vrajati locane ||
kapotanīle nayane rakte vā jāyete nṛṇāṃ || Witness H
appears to read jāyate
but we emend to the dual.
ghṛtakumbho yathā hy agnim āśritaḥ pravilīyate |
prasarpped ārttavan nāryāḥ puruṣasya samāgamāt ||
bīje tu vāyunā bhinne dvau jīvau kukṣim āgatau |
yamāv ity abhidhīyete dharmmetarapurā kṛtau ||
miśrībhāve yadā puṃso retas subahunirmmalaṃ |
tadā prasūyate nārī garbhbhiṇī dārakadvayaṃ ||
miśrībhāve striyāś caiva bahuśukraṃ yadā bhavet |
kanyādvayan tadā nārī sūyate nātra saṃśayaḥ ||
āsekyo nāma bhavati strīpuṃsor alpabījayoḥ ||
sa śuklaṃ prāśya labhate dhvajocchrāyam asaṃśayaḥ ||
yaḥ pūtiyonau jāyeta sa saugandhikasaṃjñitaḥ ||
sa yoniśephasor ggandham āghrāya labhate balam ||
sve gude brahmacaryād yaḥ strīṣu svāsu pravartate |
kumbhīkaḥ sa tu vijñeya īrṣyakaṃ śṛṇu cāparaṃ ||
dṛṣṭvā vyavāyam anyeṣāṃ vyavāyāya pravarttate |
īrṣyakaḥ sa tu vijñeyaḥ ṣaṇḍhakaṃ śṛṇu pañcamaṃ ||
kaumāryāṃ yas tv ṛtau mohād aṅganeva pravartate |
tatra strīceṣṭitākāro jāyate ṣaṇḍhasaṃjñakaḥ ||
ṛtau puruṣavac cāpi yadi yoṣit prapadyate |
tatra kanyā yadi bhavet sā bhaven naraceṣṭitā ||
āsekyaś ca sugandhī ca kumbhīkaś cerṣyakas tathā |
saśukrakās tv amī jñeyā hy aśukraḥ ṣaṇḍhasaṃjñakaḥ ||
anayor vviprakṛtyā tu teṣāṃ śukravahā sirā ||
harṣāt sphuṭatvam āyāti dhvajocchrāyan tato bhavet ||We emend H's
reading āyānti to the
singular. There are two semen-carrying vessels in the
Suśrutasaṃhitā's anatomical theory
(śārīrasthāna 9.12), not many.
ākārācāracintābhir yādṛśībhiḥ samanvitau |
strīpuṃsau tu bhaveyātāṃ tayor ggarbbho 'pi tādṛśaḥ ||
yadā tu nārī nārī ca maithunāyopakalpataḥ |
muñcataḥ śukram anyonyam anasthis tatra jāyate ||
sarppavṛścikakuṣmāṇḍavikṛtākṛtayas
tu te |
garbhbhā evamvidhāś cānye jñeyāḥ pāpakṛto bhṛśaṃ ||
garbhbho vātaprakopeṇa dauhṛdena vimānitaḥ |
bhavet kubjo 'thavā kūniḥ paṅgur mmūko 'tha mirmmiṇaḥ ||
mātāpitror anācārād aśubhaiś ca purākṛtaiḥ |
vātādīnām prakopeṇa garbhbho vaikṛtam āpnuyāt ||
malālpatvād ayogāc ca vāyoḥ pakvāśayasya ca |
vātamūtrapurīṣāṇi na garbhbhasthaḥ karoti ha ||
jarāyunā mukhe cchanne kaṇṭhe ca kaphaveṣṭite |
vāyor ggatinirodhāc ca na garbhbhasthaḥ praroditi ||
niśvāsocchvāsasaṃkṣobhasvapnāṅ garbhbho 'tha
gacchati |
mātur nniḥśvasitocchvāsasaṃkṣobhasvapnasaṃbhavān ||
sanniveśaḥ śarīrāṇāṃ dantānāṃ patanodbhavau |
taleṣv asaṃbhavo yac ca romnām etat svabhāvataḥ ||
bhāvitāḥ pūrvvadeheṣu satataṃ śāstrabuddhayaḥ |
bhavanti sattvabahulāḥ pūrvvajātismarā narāḥ || Witness H has a
strange conjunct consonant after bhavanti, followed by na. The whole looks like
sttāna, which is not
visually similar to sattva. We have followed witness L, which
at least make good sense.
iti śārīraṃ dvitīyo 'dhyāyaḥ || ||
[Adhyāya 3]
athāto garbbhāvakrāntiṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||
saumyaṃ śukram ārttavam āgneyam itareṣām apy atra bhūtānāṃ
sānnidhyam asty aṇunā viśeṣeṇa parasparopakārāt
parasparānupraveśāc ca || In both Nepalese
witnesses, the dental na
in anunā is unambiguous,
but we have to emend to the retroflex for grammar and
sense. In Suśrutasaṃhitā sūtrasthāna 14.16,
a similar phrase, aṇunā
viśeṣeṇa- has the retroflex in the witnesses
K and N, so the emendation is certain.
tatra dampatyoḥ samprayoge tejaḥ śarīrād vāyus samīrayati | tatra
tejonilasannipātāc chukraṃ cyutaṃ yonim
abhiprapadyate | saṃsṛjyate cārttavena | tato 'gnīṣomasaṃyogāt
saṃsṛjyamāno garbbhāśayam anuprapadyate | kṣettrajñaś cetayitā
spraṣṭā ghrātā draṣṭā śrotā rasayitā puruṣo gantā sākṣī dhātā
vaktā yaḥ ko 'sāv ādya āyur ity evam ādibhiḥ paryāyavācakair
nnāmabhir abhidhīyate | daivasaṃyogād akṣayo 'vyayo 'cintyo
bhūtātmā satvarajastamobhir ddevāsurair aparaiś ca saha bhāvair
vvāyunā preryamāṇo garbbhāśayam anupraviśati ||
tatra śukrabāhulyāt pumān ārttavabāhulyāt strī sāmyād ubhayor
napuṃsakaṃ ||
tatra ṛtudvādaśarātraṃ bhavati |
tatra prathame divase ṛtumatyāṃ maithunagamanam anāyuṣyam puṃso
bhavati | yac ca tatrādhīyate garbbhaḥ
saprasavato vipadyate | †dvitīye gṛhe vipadyate† | tṛtīye 'py evam asampūrṇṇo 'ṅgo 'lpāyuś ca
bhavati | tasmāt trirātram pariharet | na ca pravarttati
raktabījaṃ pradiṣṭaṃ guṇakaraṃ bhavati | yathā nadyām
†pratisrotasici†dravyaṃ
pratikṣiptaṃ na pratinivarttate | tadvad bījaṃ draṣṭavyan | tasmāt
trirātran niyamavantīm pariharet | tatra ṛtudvādaśarātran
dṛṣṭvānārttavā bhavati || puṃso (m.) bhavati needs to be read as a
separate sentence because of the gender difference with
anāyuṣyam
(n.).
adṛṣṭārttavās tā eke bhāṣante ||
bhavati cātra ||
dine vyatīte niyamaṃ saṃkucaty ambujaṃ yathā |
ṛtau vyatīte nāryās tu yoniḥ saṃkucatis tathā ||
pīnaprasannavadanām praklinnātmamukhadvijāṃ |
narakāmām priyakathāṃ srastakukṣyakṣimūrddhajām ||
sphuradbhujakucaśroṇinābhyūrujaghanasphicāṃ
||
harṣautsukyaparāṃś caiva vidyād ṛtumatīṃ striyam ||
māsenopacitaṃ kāle dhamanībhyāṃ yad āgataṃ ||
īṣatkṛṣṇam vigandhañ ca vāyur yonimukhan nayet ||
tad varṣād dvādaśāt kāle varttamānam asṛk punaḥ |
jarāpakvaśarīrāṇām pañcāśād vinivarttate ||
yugmeṣu tu pumān prokto divaseṣv anyathābalā |
puṣpakāle śucis tasmād apatyārthī striyaṃ vrajet ||
tatra sadyogṛhītagarbbhāyāḥ śramo glāniḥ pipāsā
sakthisadanam āṭopaḥ śukraśoṇitayor anubandhaḥ
kharasphuraṇaṃ yonyāḥ ||
bhavati cātra ||
stanayoḥ kṛṣṇamukhatā romarājyudgamas tathā |
prasekaḥ sadanañ cāpi garbbhiṇyā liṅgam ucyate ||
tataḥ prabhṛty eva ca vyavāyaṃ vyāyāmam atikarśanaṃ divāsvapnaṃ
rātrijāgaraṇaṃ śokaṃ yānārohaṇam bhayam utkaṭakāsanañ caikāntataḥ
snehādikramaṃ śoṇitamokṣaṇañ cākāle na seveta |We emend atikarṣaṇaṃ in witness H for
sense and because of the instability of ṣa and ṇa in H.
tatra prathame māse kalalañ jāyate ||
dvitīye śoṇitoṣṇānilaiḥ pacyamāno mahābhūtānāṃ saṃjāto ghanañ
jāyate | granthir yadi pumān | strī cet peśī | napuṃsakaṃ ced
arbbudam bhavati ||
tṛtīye hastapādaśirasām pañca piṭakā abhinirvarttante |
sarvvāṅgapratyaṅgavibhāgaś ca sūkṣmo bhavati ||
caturthe sarvvāṅgapratyaṅgavibhāgaś ca pravyakto bhavati ||
pañcame sarvvāṅgapratyaṅgavibhāgaś ca pravyaktataro bhavati |
garbbhahṛdapravyaktibhāvāc cetanādhātur abhivyakto | kasmāt | tatsthānatvād | garbbhaś
caturthe māse abhiprāyam indriyārtheṣu karoti | dvihṛdayā ca nārī bhavati nimittāny
ācakṣate | dvauhṛdayavimānanāt kubjakūniṃ ṣaṇḍam vāmanavikṛtākṣam
anakṣam vā nārī sutañ janayati | tasmāt sā yad icchet tat tasmai
dāpayet | labdhadauhṛdā hi vīryavantaṃ cirāyuṣañ janayati || We emend H's
reading abhivyakte to
abhivyakto for sense
and following the vulgate. MS H, our only witness to the
Nepalese version at this point, is badly damaged here and
while it looks as if the akṣara is kte, it is just possible that a vertical
line after the character has been destroyed. The damaged
portion may have supported the word bhavatiNote the absence
of sandhi between māse
and abhiprāyam.
bhavati cātra ||
indriyārthāṃs tu yān yāṃ sā bhoktum icchati garbbhiṇī |
garbbhābādhabhayāt tāṃs tām bhiṣag āhṛtya dāpayet ||
samprāptadauhṛdā putram prajāyeta guṇānvitaṃ |
alabdhadauhṛdā garbbhe labhate cātmani vā bhayam ||We emend to the
feminine samprāptadauhṛdā
for sense and because of symmetry with the second half of
the verse.
yeṣu yeṣv indriyārtheṣu dauhṛde yā vimānitā |
prajāyeta sutaṃ sārttin tasmin tasmin tathendriye ||
rājasandarśane yasyā dauhṛdañ jāyate striyāḥ |
arthavantam mahābhāgaṃ kumāraṃ sā prasūyate ||We emend to
rāja- and striyāḥ for sense, following
the vulgate.
dukūlapaṭṭakauṣeyabhūṣaṇādiṣu dauhṛdā |
alaṅkāraiṣiṇam putraṃ lalitaṃ sā prasūyate ||
āśrame saṃyatātmānaṃ dharmmaśīlaṃ prajāyate |
devatāpratimāyāṃ tu prasūte harṣadopamam ||
darśane vyāḍajātīnāṃ hiṃsāśīlaṃ prajāyate ||
godhāmāṃsāśinī putraṃ suṣupsur mmāraṇātmakaṃ ||
gavāṃ māṃsena balinaṃ sarvvakleśasahaṃ sutaṃ |
māhiṣe daurhṛdāc chūraṃ raktākṣaṃ lomaśaṃ sutaṃ ||
ato 'nukteṣu yā nārīm abhidhyāyati dauhṛdam ||
śarīrāhāraśīlaiḥ sā samānañ janayiṣyati ||
karmmaṇā coditañ jantor bbhavitavyam punar bbhavet |
yathā tathā daivayogād dauhṛdañ janayed dhṛdi ||
pañcame manaḥ pratibuddhataram bhavati || ṣaṣṭhe buddhiḥ ||
saptame sarvvapravyaktaṃ śarīraṃ || aṣṭame 'sthirībhavaty ojas
tatra jāto na jīvati || nairṛtabhāgadheyatvāt tato balim
māṃsodanaṃ bhāgadheyan tasmai dāpayet ||
navamadaśamaikādaśadvādaśānām anyatamasmiñ jāyate | ato 'nyathā
vikārī bhavati ||
mātus tu khalu rasavahāyān nābhyāṃ garbbhanāḍī pratibaddhā
bhavati | sāsya mātur āhārarasavīryam abhyavaharati ||
tenopasnehenābhivṛddhir asya bhavati | asañjātāṅgavibhāgam api
niḥṣekāt prabhṛti sarvvaśarīrānusāriṇīnāṃ rasavahānāṃ
tiryaggatīnān dhamanīnām upasnehena jīvayati ||We emend the H
reading niḥṣekān to the
ablative, following the sense of the passage and the
vulgate reading.
garbbhasya khalu sambhavataḥ || pūrvvaṃ śiraḥ sambhavatīty āha
śaunakas tanmūlatvāt || pradhānendriyāṇāṃ hṛdayam iti kṛtavīryaḥ
buddher manasaś ca sthānaṃ || nābhir iti pārāśaryas tato varddhate
dehadehinaḥ prāṇaḥ | pāṇipādam iti mārkkaṇḍeyas tanmūlatvāc
ceṣṭāyāḥ | garbbhasya śarīram iti subhūtigautamas tatra
nibandhatvāt sarvvagātrasambhavasya | tat tu na samyak | sarvvāṇy
aṅgapratyaṅgāni yugapat sambhavanti | kāle garbbhasya sūkṣmatvān
nopalabhyante | vaṃśāṅkuravac cūtaphalavac ca | tad yathā
cūtaphale vipakve keśaramāṃsāsthimajjānaḥ
pṛthak pṛthag dṛśyante kālaprakarṣāt tāny eva taruṇe nopalabhyante
sūkṣmatvāt | teṣāṃ sūkṣmāṇāṃ keśarādīnām pravyaktaṃ kālaḥ karoti |
etenaiva vaṃśāṅkuro vyākhyātaḥ | evaṃ garbbhasya tāruṇye sarvveṣv
aṅgapratyaṅgeṣu satsv api saukṣmyād anupalabdhis tāny eva
kālaprakarṣāt pravyaktāni bhavanti | pūrvvottarakālayogo nāstīti
kevalan tu saukṣmyān nābhivyajyante | yathākālaṃ pravyaktāni
bhavanti |The last two
sentences, which are not present in the vulgate,
paraphrase the preceding sentence and may be a
gloss.
tatra pitṛjamātṛjarasajātmajasatvasātmyajāni
śarīre lakṣaṇāni vakṣyāmaḥ || tatra keśaśmaśrudantanakharomāsthiretaḥprabhṛtīni pitṛjāni ||
māṃsaśoṇitamedomajjāhṛnnābhiyakṛtplīhāntragudaprabhṛtīni mṛdūni mātṛjāni | śarīropacayo
balavṛddhir vvarṇṇasthitihāniś ca rasajāni | indriyāṇi jñānam āyuḥ
sukhaduḥkhādikaṃ cātmanaḥ | satvajāny uttaratra vakṣyāmaḥ | vīryam
ārogyam balaṃ varṇṇo medhā ca sātmyajaṃ ||
tatra yasyā dakṣiṇe stane prāk payaso darśanaṃ
dakṣiṇakukṣimahatvañ ca pūrvvadakṣiṇaṃ sakthi utkarṣayati bāhulyāc
ca punnāmadheyeṣu dravyeṣu dauhṛdam abhidhyāyati svapne
copalabhate padmotpalakumudāmrāmrātakādīni punnāmany eva vā
prasannamukhavarṇṇā ca bhavetāṃ brūyāt putram iyam
prajanayiṣyatīti | tadviparyaye kanyāṃ | yasyāḥ pārśvadvayam
avanatam purastān nirggatam udaraṃ prāgabhihitañ ca lakṣaṇan
tasyāḥ napuṃsakam iti vidyāt | yasyā madhye nimno droṇīprabhūtam
udaraṃ sā yugmaṃ prasūyata iti ||
bhavati cātra ||
devatābrāhmaṇaparāḥ śucyo hitamitāśanāḥ |
mahāguṇāḥ prasūyante viparītās tu nirgguṇāḥ || The form śucyaḥ appears to be a
contraction of śucayaḥ,
metri causa. It could
be seen as a transfer of an -i stem to an -ī stem (Oberlies 2003: 83-84).
aṅgapratyaṅganirvṛttiḥ svabhāvād eva jāyate |
aṅgapratyaṅganirvṛttā ye bhavanti guṇāguṇāḥ ||
te vai garbbhasya vijñeyā dharmmādharmmanimittajāḥ || iti śārīratṛtīyo 'dhyāyaḥ ||
[Adhyāya 4]
The text of this adhyāya is a duplicate of NAK
5-333, waiting to be edited.
athāto garbhavyākaraṇaṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||
agnīṣomo vāyuḥ sattvaṃ rajas tamaḥ pañcendriyāṇi bhūtātmā manaś
ceti prāṇāḥ |Gayadāsa's
commentary discusses the word manas, which is not present in the vulgate.
See MS Cambridge Add.2491, f.34r.
tasya khalu śukraśoṇitasyābhipacyamānasya kṣīrasyeva hi
santānikāḥ sapta tvaco bhavanti || tāsāṃ prathamāvabhāsinī nāma yā
sarvvavarṇṇān avabhāsayati | pañcavidhāñ ca cchāyām prakāśayati |
sā vrīher aṣṭādaśabhāgapramāṇā | dvitīyā lohitā nāma
ṣoḍaśabhāgapramāṇā | tṛtīyā śvetā dvādaśabhāgapramāṇā | carurthī
tāmrāṣṭabhāgapramāṇā | pañcamī vedanī nāma pañcabhāgapramāṇā |
ṣaṣṭhī rohiṇī nāma vrīhipramāṇā | saptamī śukradharā nāma
vrīhidvayapramāṇā || yato vakṣyaty udare "vrīhimukhenāṅgulam
aṅguṣṭhodaramātram vāvagāhyeti" |This is a citation
from Cikitsāsthāna 14.18.
kalāḥ khalv api sapta sambhavanti dhātvāntarāśayamaryādāḥ ||
ślokau ||
yathā hi sāraḥ kāṣṭheṣu chidyamāneṣu dṛśyate |
tathā hi dhātur mmāṃseṣu cchidyamāneṣu dṛśyate ||
snāyubhiś ca praticchannān santatāṃś ca jarāyuṇā |
śleṣmaṇā veṣṭitāṃś cāpi kalābhāgān vidur bbudhāḥ ||
tāsāṃ prathamā māṃsadhārā nāma | tasyā māṃse
sirāsnāyudhamanīsrotasāṃ navanavapratānāni bhavanti || The word pratāna is normally masculine,
but here and in the Aṣṭāṅgasaṅgraha it is
neuter (As. śārīrasthāna 5.20).We emend to
māṃse for sense, with
the vulgate, and in the light of the of the māṃse in 3.4.9.
bhavati cātra ||
yathā bisamṛṇālāni vivarddhante samantataḥ |
bhūmau paṅkodakasthāni tathā māṃse sirādayaḥ ||
dvitīyā raktadharā nāma māṃsasyābhyantaratas tasyāḥ śoṇitam
viśeṣataḥ sirāsu ca yakṛtplīhnoś ca bhavati ||
bhavati cātra ||
vṛkṣād yathā hi prahatāt kṣīriṇaḥ kṣīram āsravet |
māṃsād evaṃ kṣatāt kṣipraṃ śoṇitaṃ sampravartate ||
tṛtīyā medodharā nāma medas tu khalu sarvvabhūtānām udareṣv
asthiṣu ca mahatsu cāntar mmajjā ca bhavati ||
bhavati cātra ||
sthūlāsthiṣu viśeṣeṇa majjā tv abhyantarāśritaḥ |
athetareṣu sarvveṣu saraktaṃ meda ucyate ||
caturthī śleṣmadharā nāma yā sarvasandhiṣu
sarvvaprāṇabhṛtām bhavati ||
bhavati cātra ||
snehābhyakte yathā hy akṣe cakraṃ sādhu pravarttate |
sandhayaḥ sādhu varttante saṃśliṣṭāḥ śleṣmaṇā tathā ||
pañcamī purīṣadharā nāma yā caturvvidham apy annam āmāśayāt
pracyutam pakvāśayopasthitaṃ dhārayati | koṣṭham vibhajati
pakvāśayasthā ||
bhavati cātra ||
yakṛt samantāt koṣṭhañ ca tathāntrāṇi samāśritā |
uṇḍukastham vibhajate malam maladharā kalā ||We emend from
plurals to feminine singular, with the vulgate, for
kalā and its qualifiers because of
sense, because other passages describe single
kalās, because
vibhajate is singular and because a
plural would break the metre.
ṣaṣṭhī pittadharā nāma yā caturvvidham aśitapītakhāditalīḍham iti
pacati ||
bhavati cātra ||
aśitaṃ khāditaṃ pītaṃ līḍhaṃ yat koṣṭhagataṃ ||
taj jīryati yathākālaṃ śoṣitam pittatejasā ||
saptamī śukradharā nāma yā sarvvaprāṇināṃ sarvvaśarīravyāpinī
bhavati ||
bhavati cātra ||
yathā payasi sarppis tu guḍaś cekṣurase yathā |
śarīreṣu tathā śukraṃ nṛṇām vidyād bhiṣagvaraḥ ||
dvyaṅgule dakṣiṇe pārśve bastidvārasya cāpy avāṅ |
mūtrasrotas tataḥ śukraṃ puruṣasya pravarttate ||
gṛhītagarbbhāṇām ārttavavahānāṃ srotasāṃ vartmāṇy uparuddhāni
garbheṇa bhavanti | tasmād gṛhītagarbbhāṇām ārttavaṃ na tu
dṛśyate | tatas tad adhaḥpratihatagaty ūrddhvabhāgam upari
copacīyamānam udare mucyate | śeṣaṃ corddhvatarabhāgam āgatam
payodharāv abhiprapadyate | tasmād garbbhiṇyaḥ
pīnonnatapayodharā bhavanti ||
yakṛtplīhānau śoṇitajau | śoṇitaphenaprabhavaḥ phupphusaḥ |
śoṇitakiṭṭaprabhavaḥ uṇḍukaḥ ||
bhavati cātra ||
asṛjaḥ śleṣmaṇaś cāpi yaḥ prasādaḥ paro mataḥ |
taṃ pacyamānaṃ pittena vātaś cāpy anudhāvati ||
tato 'syāntrāṇi jāyante gude bastiś ca dehinaḥ |
tatrāsya mathyamānasya dhāmyamānasya rugmavat ||
jantoḥ saṃjāyate jihvā yayā vedayate rasān ||
śoṇitakaphaprasādajaṃ hṛdayaṃ | yad āsrayā hi dhamanyaḥ
prāṇavahās tad viśeṣeṇa cetanāsthānam uktaṃ || tasmiṃs tamasāvṛte
sarvvaprāṇinaḥ svapanti ||
nidrān tu vaiṣṇaṃ vīpāpmānam upadiśanti | sā svabhāvataḥ
sarvvaprāṇino nispṛśati | tatra yadā saṃjñāvahāni srotānsi
tamobhūyiṣṭhaḥ śleṣmā pratipadyate || tadā tāmasī nāma nidrā
bhavatyanavabodhinī sā pralayakāle tamobhūyiṣṭhānāmahaḥsu ca
niśāsu bhavati | rajobhūyiṣṭhā nāma nimittasatvabhūyiṣṭhānām
ardharātre kṣīṇaśleṣmaṇām anilabahulānām mano bhighātāc ca
vaikārikī ||
bhavanti cātra || hṛdayañ cetanāsthānaṃ muktaṃ suśruta dehinām |
tamobhibhūte tasmiṃs tu nidrā viśati dehinaḥ ||
nidrāhetustamaḥ sattvaṃ bodhane heturucyate | svabhāva eva vā
hetur ggarīyān parikīrtyate ||
pūrvvadehānubhūtāṃs tu bhūtātmā svapiti prabhuḥ ||
rajoyuktena manasā gṛhṇīte rthāṃ śubhāśubhāṃ ||
karaṇānāṃ tu vaiguṇye tamasā bhipravarttate | asvapann api
bhūtātmā prasupta iti cocyate ||
sarvvarttuṣu ca divāsvapnam pratiṣiddho 'nyatra grīṣmāt |
pratiṣiddheṣv api pratiṣiddho
bālavṛddhakṣatakṣīṇamadyapītastrīyānavāhanādhvakarmmapariśrāntānām
| abhuktavatāṃ medomārutakapharasakṣīṇānāṃ muhūrttam praśaṃsanti |
rātrāv api khalu jāgaritavatāṃ jāgaraṇakālārddhan divāsvapet |
vikṛtis tu divāsvapno nāma tatra svapatāmadharmmaḥ
sarvvadoṣaprakopaś ca tat prakopāt kāsaś cāsapratiśyāyaśiro
gauravāṅgamarddārocakāgnidaurvvalyāni bhavanti | rātrāv api khalu
jāgaritavatāntanimittāsta eva doṣāḥ prādurbhavanti ||
bhavanti cātra ślokāḥ || tasmān na jāgṛyād rātrau divā svapnañ ca
varjjayet | jñātvā doṣakarāv etau budhaḥ svapnam itaś caret mitaṃ
||
tathā hy aroḥ sumanā
valavarṇṇānvitā bhṛśaṃ | nātisthūlakṛṣaḥ śrīmān naro jīvet samā
śataṃ ||
mūrcchā pittatamaḥ prāyā rajaḥpittānilādbhramaḥ |
tamovātakaphātandrā nidrā śleṣmatamobhavā ||
nidrānāśonilāt pittātmanas tāpāt kṣayādapi |
abhighātāc ca bhavati pratyanīkaiḥ sa śāmyati ||
nidrānāśe 'bhyaṅgayogo mūrdhni tailaniṣevaṇam ||
gātrasyodvartanaṃ caiva hitaṃ saṃvāhanāni ca ||
śāligodhūmapiṣṭānnabhakṣyair aikṣavasaṃskṛtaiḥ ||
bhojanaṃ madhuraṃ snigdhaṃ kṣīramāṃsarasādibhiḥ ||
rasairbileśayānāṃ ca viṣkirāṇāṃ tathaiva ca |
drākṣāsitekṣudravyāṇām upayogo bhavenniśi ||
śayanāsanayānāni manojñāni mṛduni ca ||
nidrānāśe tu kurvīta tathānyāny api buddhimān ||
nidrātiyoge vamanaṃ hitaṃ saṃśodhanāni ca |
laṅghanaṃ raktamokṣaś ca manovyākulanāni ca ||
kaphamedoviṣārttānāṃ rātrau jāgaraṇaṃ hitam |
divāsvapnaś ca bhṛṭchūlahikkājīrṇṇātisāriṇāṃ ||
indriyārtheṣv asamvittir jjṛmbhanaṃ gauravaṃ klamaḥ |
nidrārttasyaiva yasyehā tasya tandrā vinirddiśet ||
garbhasya khalu rasaguṇanimittātmā turāhāranimittā ca parivṛddhir
bhavati ||
bhavati cātra ||
dṛṣṭiś ca romakūpāś ca vardhante na kadācana |
dhruvāṇy etāni marttyānām iti dhanvantarer mmataṃ ||
śarīre kṣīyamāṇe 'pi varddhate dvāv imau sadā |
svabhāvam prakṛtiṅ kṛtvā nakhakeśāv iti sthitiḥ ||
tisraḥ prakṛtayo bhavanti vātapittakaphanimittāḥ ||
śuklaśoṇitasaṃyoge yo doṣas tūtkaṭo bhavet |
prakṛtir jjāyate tena tāsāṃ me lakṣaṇaṃ śṛṇu ||
tatra vāta prakṛtijāgarūkaḥ śītadveṣī durbhagas tenonāryo
mastarogāndharvvaḥ | sphuṭitakaracaraṇau rūkṣālpakeśaḥ smaśruḥ
kaṭhimakrodhī dantakhādī alpavalo 'lpāyuś ca bhavati ||
bhavati cātra ||
adhṛtir adṛḍhāsauhṛdayaḥ kṛtaghnaḥ
kṛṣaparuṣo dhamanītataḥ pralāpī |
drutagatir aṭano navasthitātmā
nabhasi ca gacchati saṃbhrameṇa suptaḥ ||
avyavasthitamatiś calacitto
mandadantadhanasañcayamitraḥ ||
kiñcid eva vilapaty anibaddhaṃ
mārutaprakṛtir eṣa manuṣyaḥ ||
pittaprakṛtis tu svedanaḥ śītasaho durggandhī pītaḥ kālo vā |
śithilāṅgastāmranakhanayanatālujihvauṣṭapādapāṇitalo durbhago
valīpalito sṛṣṭo vahubhuguṣṇadveṣī kṣiprakrodhaprasādaśīlo
madhyamāyuś ca bhavati ||
bhavati cātra ||
medhāvī nipuṇamatir nnigṛhya vaktā
tejasvī samitiṣu durnnivāravīryaḥ |
suptaḥ saṃ kanakapalāśakarṇṇikārāṃ
saṃpaśyed api ca hutāśavidyudulkāṃ ||
na bhayāt praṇamet praṇateṣu mṛduḥ
praṇateṣu ca sāṃvanadān aruciḥ |
bhavatīha sadā vyathitāsyagatiḥ
sa bhaved iha pittakṛtaprakṛtiḥ ||
śleṣmaprakṛtis tu dūrvvedīsvaranistriṃśārddrāriṣṭakaśarakāṇḍānām
anyatamavarṇaḥ subhagaḥ priyadarśano madhurapriyaḥ | kṛtajño
dhṛtimān sahiṣṇur alolupo valavāṃściragrāhī dṛḍhavairodīrghāyuś ca
bhavati ||
snighdāṅgaḥ sthirasuvibhaktacārugātro
lakṣmīvān jaladamṛdaṅgasiṃhaghoṣaḥ |
suptaḥ san sakamalahaṃsacakravākān
sampaśyed api ca jalāśrayān manojñāṃ ||
dṛḍhaśāstramatiḥ sthiramitramanaḥ
parigaṇya cirāc ca dadāti vahuḥ
pariniṣṭatavākyapadaḥ satataṃ
gurumānakaraś ca kaphaprakṛtiḥ ||
dṛśyate prakṛtau rūpaṃ yadā doṣadvayasya tu ||
saṃsarggan tam vijānīyāt saṃsarggas trividhaś cayaḥ ||
prakopo vānyato bhāvo kṣayo vā nopajāyate |
prakṛtīnāṃ svabhāvena jñāyante tu gatāyuṣaḥ ||
viṣajāto yathā kīṭo viṣeṇa na vipadyate |
tadvat prakṛtibhir ddehas taj jātatvān na vādhate ||
prakṛtir iha narāṇāṃ bhautikī kecid āhuḥ
pavanadahanatoyaiḥ kīrttitās tās tu tisraḥ |
sthiravipulaśarīraḥ pārthivaś cet kṣamāvān
śucir atha cirajīvī nābhasaḥ khair mmahadbhiḥ ||
śaucamāstikyam ābhyāso vedeṣu gurupūjanaṃ |
priyātithitvamijyā ca vrahmakāyasya lakṣaṇam ||
sauryam ājñā mahābhāgyaṃ satataṃ śāstrabuddhitā |
bhṛtyānāṃ bharaṇañ caiva māhendraṃ kāyalakṣaṇaṃ ||
sahiṣṇutatā śītasevā paiṅgākhyaṃ hari keśatā |
priyodakatvañ ca tathā vāruṇaṅ kāyalakṣaṇaṃ ||
madhyasthatā sahiṣṇutvam arthasyāgamasañcayau |
mahāprasavaśaktiś ca kauveraṃ kāyalakṣaṇam ||
gandhamālyapriyatvañ ca nṛtyavāditrakāmatā |
vihāraśīlatā caiva gāndharvvaṅ kāyalakṣaṇam ||
prāptakārī dṛḍhotthāno dhrtimān smṛtimāñ chuciḥ |
rāgadveṣabhayājñānair vvirjjito yāmyasatvavān ||
vrahmacaryavratajapaṃ homādhyayanasevinaṃ |
jñānavijñānasampannam ṛṣisatvaṃ vidur naraṃ ||
saptaite sātvikāḥ kāyā rajasās tu nibodha me |
aiśvaryavantaṃ raudrañ ca śūraṃ caṇḍam asūyakaṃ |
ekāśinaṃ tvaupadhikam āsuraṃ satvamīdṛśaṃ ||
ekāntagrāhitā raudryam asūyādharmma vākyatā |
bhṛśamātmastavaś cāpi rākṣasaṃ kāyalakṣaṇaṃ ||
utsṛṣṭācāratā raukṣṇyaṃ sāhasapriyatā tathā ||
strīlaulupatvaṃ nairllajjyaṃ paiśāco guṇasaṅgrahaḥ ||
tīkṣṇam āyāsavakulaṃ krodhanaṃ satvabhīrukaṃ |
vihārāhāra capalaṃ sarppasatvam vidur nnaraṃ ||
asamvibhāgam alasan duḥśīlamasūcakam |
laulupañ cāpy adātāraṃ pretasatvam vidur nnaram ||
prabuddhakāmām asevī vā jasrāsāhāra eva ca |
amarṣaṇo navasthānaḥ śākunaṃ satvam ucyate ||
ṣaḍ ete rājasāḥ kāyās tāmasās tu nibodha me ||
durmedhastvaṃ mandatā ca svapna maithunanityatā |
nirākaṣṇutā śūcā vijñeyāḥ pāśavā guṇāḥ ||
anavasthitatā maurkhyaṃ bhīrutvaṃ toyakāmatā ||
parasparābhimarṣaś ca matsyasarvvātmakā guṇāḥ ||
satvabudhāṅgahīnaḥ syād āhāre kevale rataḥ |
priyārthakāmarahitaḥ satva vānaspate sthitaḥ naraḥ ||
ity ete trividhāḥ kāyāḥ proktā vairājasādayaḥ |
vijñāya kāyaprakṛtim anurūpāṃ kriyāṃ cared iti ||
iti śārīraṃ caturtho dhyāyaḥ ||
[Adhyāya 5]
The text of this adhyāya is a lightly edited
transcript of NAK 5-333, waiting for full critical
attention.
athātaḥ śarīravyākaraṇaṃ śārīram vyākhyāsyāmaḥ ||
śukraśoṇitaṅ garbhāsayastham āmaprakṛtivikārasammūrcchito garbha
ity ucyate || tad acetanāvasthitam vāyur vvibhajate teja enam
pacati | āpaḥ kledayati | pṛthivī saṃhanti | ākāśam vivarddhayati
| evam vivarddhitaḥ sa yadā hastapādajihvāghrāṇavadanakarṇṇādibhir
upetas tadā śarīram iti saṃjñāṃ labhate | tac ca ṣaḍ aṅgaṃ śākhāś
catvāraḥ | madhyaṃ ṣaṣṭhaṃ śira iti ||
ataḥ param praty aṅgāni vakṣyante |
mastakodarapṛṣṭhanābhilalāṭanāsācivukagrīvā ity ete ekaikāḥ ||
karṇṇanetrabhrū vā ca
sagaṇḍakakṣastanavaṃkṣyaṇavṛṣaṇapārśvasphikjānukurpparavāhuprabhṛtayo
dve dve viṃśatir aṅgulyaḥ srotānsi vakṣyante ||
ity etat praty aṅgavibhāgam uktaṃ tvayābhihitāḥ kalā dhātavo
maladharoś ca ||
āsayās tu vātapittaśleṣmāmapakvāgnisūtrāṇāṃ sapta | strīṇāṃ
garbhāśayo 'ṣṭama iti |
sārddhatrivyāyāmāny antrāṇi puṃṣāṃ strīṇām arddhavyāyāmahīnāni |
śravaṇanayanavadanaghrāṇagudameḍhrāṇi nava srotānsi narāṇām vahir
mmukhāni | tāny eva strīṇām aparāṇi ca trīṇi | dve stanayor aparam
adhastād raktavāhi ca |
ṣoḍaśa kaṇḍarās tāsāñ catasraḥ pādayos tāvanta eva
hastagrīvāpṛṣṭheṣu | tatra hastapādagatānāṅ kaṇḍarāṇāṃ nava nava
prarohā grīvāhṛdayanivandhanīnām
meḍhraśoṇipṛṣṭhanivandhanīnāmadhogatānām nita mvam
ūruvandhotkapiṇdīnāñ ca
māṃsasirāsnā yvasthidhamannījālāni praty ekaṃ catvāri tāni
maṇivandhanagulphasaṃśritāni | yair vagākṣitam idaṃ śarītaṃ |
ṣaṭ kūrccās te hastapādagrīvāmeḍhreṣu |
mahatyo māṃsarajjavals catasraḥ peśīnivandhanārtham pṛṣṭhavaṃśam
ubhayato dve vāhye abhyantare ca dve |
sapta sīmanyas tatra vibhaktāḥ śirasi pañca jihvāśepasorekaikās
tāḥ parihartavyāḥ śastreṇa |
caturddaśās saṃhatās teṣāṃ trayo gulphajānuvaṃkṣaṇeṣu |
etenetarasakthi vāhu ca vyākhyātau | trikaśirasorekaikaḥ |
caturddaśaiva sīmantāḥ | yair mmuktaḥ saṃhātās te khalv
akadaśaikeṣāṃ |
trīṇi ṣaṣṭyā śatāny asthām iti vedavādino 'pabhāṣante |
śalyatantreṣu trīṇy eva śatāni | teṣāṃ saviṃśaty asthiśataṃ
śākhāsu | saptadaśottaraṃ śataṃ śroṇīpārśvapṛṣṭhorassu grīvāyāṃ
praty ūrddhvan triṣaṣṭhir |See Hoernle's
edition and discussion of this passage (Hoernle 1907:
218--219).
ekaikasyāṃ pādāṅgulyāṃ trīṇi triṇi tāni pañcadaśa
talakūrccagulphasaṃśritāni | daśa pārṣṇyām ekaṃ jaṅghāyāṃ dve
jānuny ekam ekam ūrūbhyāṃ | triṃśad evam ekasmin sakthini bhavanti
| etena itarasakthi vāhu vyākhyātau || śroṇyām pañca | teṣāṃ
gudabhaganitamveṣu catvāri trikasaṃśritam ekaṃ pārśve ṣaṭtriṃśad
ekasmin tāvantyeva dvitīye | pṛṣṭhe dvātriṃśad evāṣṭhāvurasi | dve
akṣakasaṃjñe grīvāyāṃ nava kaṇṭanāḍyāṃ catvāti | dve hanusaṃjñe
dantā triṃśan nāsāyān trīṇy ekatāluni gaṇḍakarṇṇaśaṃkheṣv ekaikaṃ
ṣaṭ chirasīti |
tān etān asthīni paṃcavidhāni bhavanti || tad yathā ||
kapālarūcakataruṇavalayanalakasaṃjñāni bhavanti | teṣāṃ
jānurpparanitamvāḥ sagaṇḍutālumadhyaśiraḥ su kapālāni | daśanās tu
rucakāḥ | ghrāṇakaṇṭhakarṇṇākṣikūṭeṣu taruṇāni |
pādahastagrīvāpṛṣṭheṣu valayāni |
bhavati cātra ||
yathā hi sāro vṛkṣasya tiṣṭhaty abhyantarāśritaḥ |
evam asthīni jantūnāṃ śarīran dhriyate tu taiḥ ||
tasmāc ciravinaṣṭe 'pi tvagmāṃse tu śarīriṇāṃ |
asthīni na viśyanti sāroṣa vidhīyate ||
māṃsāny atra nibaddhāni sirābhiḥ snāyubhis tathā |
asthīny ālambanaṃ kṛtvā na śīryanti patanti vā ||
sandhayo dvividhāś ceṣṭāvantaḥ sthirāś ca |
saṃkhyātās tu dve śate daśottare teṣāṃ śākhā aṣṭaṣaṣṭir
ekonaṣaṣṭiḥ koṣṭhe grīvā yāṃty urddhan tryāśītiḥ | ekaikasyān tu
pādāṅgulyāṃ trayas trayaḥ | dvāvaṅguṣṭhe te
caturddaśagulphajānuvaṃkṣyaṇeṣṭhekaikaḥ saptadaśaikasmin sakthini
bhavanti | etena itarasakthi vāhu ca vyākhyātau || trayaḥ
kaṭīkapāleṣu caturvviṃśatiḥ pṛṣṭhavaṃśe | tāvantya eva pārśvayoḥ |
aṣṭāvūrasi | tāvantya eva grīvāyān tu yaḥ kaṇṭhanāṇḍyāṃ
hṛdayaklomāsa nāḍīṣv aṣṭādaśatāsvevanibaddhā | dantaparimāṇā
dantamūleṣv ekaikaḥ | kākalake nāsāyāñ caikkekaḥ | dvau
dvauvartmmamaṇḍala yor nnetrāśritau | gaṇḍakarṇṇaśaṃkheṣv ekaikaḥ
| dvau hanusaṃdhī dvāvupariṣṭād bhuvau śaṃkhayoś ca pañca śiraḥ
kapāleṣv eko mūrddhri |
ta ete saṃdhayoṣṭavidhā bhavanti | tad yathā |
korodūkhalasāmudgaprataratūnasīvanī vāyasatuṇḍamaṇḍalaśaṃkhāvartāḥ
| teṣām aṅgulimaṇivandhagulphajānukūrppareṣu korāḥ saṃdhayaḥ |
kakṣavaṃkṣaṇadaśaneṣū dūkhalasaṃjñā | aṃsam
pīṭhagudabhaganitamveṣu sāmudrāḥ | grīvāpṛṣṭhavaṃśeṣu pratarāḥ |
śiraḥ kaṭīkapāleṣu tūna sīvanī saṃjñāḥ | hanvorūbhayatas tu vāyasa
tuṇḍāḥ | kaṇṭhahṛdayanetravartmmaklomanāḍīṣu maṇḍalasaṃjñāḥ |
srotaśṛṅgāṭakeṣu śaṃkhāvartāḥ || teṣāṃ nāmabhir evākṛtayaḥ prāyeṇa
vyākhyātāḥ ||
bhavati cātra ||
asnthāṃ tu saṃdhayo hy ete kevalaṃ parikīrtitāḥ |
peśīsnāyusirāṇān tu sandhisaṃkhyān na vidyate ||
nava snāyu śatāni bhavanti | teṣāṃ śākhāsu ṣaṭ chatāni | dve śate
triṃśac ca koṣṭhe grīvāyāṃ pratyurdhvaṃ saptatiḥ | ekaikasyāṃ
pādāṅgulyāṃ ṣaṭnicitāni triṃśac ca | tāvatya eva
talakūrccagulpheṣu tāvatya eva jaṅghāyāṃ | daśa jānuni |
catvāriṃśadūrvvāḥ | daśavaṃkṣaṇe | pañcāśat chatam evam ekasmin
sakchini bhavanti | etena itarasakthi vahū vyākhyātau || ṣaṣṭiḥ
kaṭyāḥ pṛṣṭhetvaśītiḥ | pārśvayoḥ | ṣaṣṭiḥ | urasi triṃśat |
ṣaṭtriṃśad grīvāyāṃ | mūrddhri catustriṃśat | eva navasnāyuśatāni
vyākhyātāni bhavanti | mahāsnāyuṣu kaṇḍareti saṃjñā ||
bhavanti cātra ślokāḥ || caturvvidhāni snāyūni nāsateṣān nibodha
me |
pratānavanti vṛtāni susirāṇi pṛthūni ca ||
pratānavanti śākhāsu sarvvasaṃdhiṣu cāpy atha |
vṛtāni kaṇḍarāḥ sarvvā vijñeyā kuśalair iha ||
āmapakvāsayānteṣu susirāṇi pṛthūni ca |
pārśvorasi tathā pṛṣṭhe pṛthūlāni śiraś ca ||
naur yathā phalakās tīrṇṇā vandhanair vahubhir yutāḥ |
bhaved bhārasahā dṛḍhasandhisamāśritāḥ ||
eva, eva śarīresmin yāvantaḥ sandhayaḥ smṛtāḥ |
snāyubhir vvahubhir vvaddāstena bhārasahāḥ smṛtā ||
na hy asthīni na peśyo vā na sirā na ca sandhayaḥ |
vyāpāditās tathā hanyur yathā snāyūni dehināṃ ||
yaḥ snāyūni vijānāni sa vāhyāsyantarāṇi ca |
sa guḍhāṃ śalyamudvarntun dehāc chakroti mānavaḥ ||
pañca peśīśatāni tāsāñ ca catvāt iṃ śaktāni śākhāsu | koṣṭhe
ṣaṣṭhiḥ | grīvāyāṃ pratyurddhañ catvāriṃśat || ekaikasyāṃ
pādāṅgulyāṃ tisrastisrastāḥ pañcadaśa | pañcadaśaprapede pādopari
| kurccasanniviṣṭās tāvantya eva | daśagulphatalayoḥ |
gulphajānvontare viṃśatiḥ | pañca jānini | ūrvoddaśa | vaṃkṣaṇe
daśa | śatam ekasmin sakthini bhavantye na itara sakthi vāhū ca
vyākhyātau || ekā meḍhra sevanyāṃ | apare dve vṛṣaśayoḥ | gude
tisraḥ | sphicoś ca pañca pañca | dve basti śirasi | saptodare
nābhyām ekā | pṛṣṭhorddhasaṃniviṣṭāḥ pañca pañca dīrghāḥ |
pārśvayor daśa | dve vakṣasi | akṣakāṃ saṃpratisamaṃtāt sapta |
dve hṛdyāmāsaye | ekābhyantarataḥ koṣṭhe | grīvāyāñ ca tasra |
ekaikā galakālayoḥ | dve tāluni | jihvāyāṃ ṣaṭ | dve joṣṭhayoḥ |
nāsāyāṃ dve | gaṇḍayoś catasraś catasraḥ | netrayor ddha |
karṇṇayor dve | catasro lalāṭe | ṣaṭ chirasīti | tāny etāni pañca
peśīśatāni puṃsām bhavanti |
strīṇāñ caturddaśāsyadhikā | daśa tāsāṃ stanayor ekaikasmin pañca
pañca | yauvane tāsāṃ parivṛddhir bhavati | apatyapathe catasras
tāsāṃ dve prasṛte 'bhyantarataḥ | dve mukhāsrite ca | vṛtte dve
garbham āśritāḥ | tisraḥ śukrār bhavaḥ praveśinyaḥ | tisra eva
garbhaśayyāyāṃ yatra garbhas tiṣṭhati |
marmmasirādhamanīsrotasām anyatra vibhāgaḥ |
bhavati cātra ||
śaṃkhanābhyo kṛtir yonis trir āvartā prakīrtitā |
tasyās tṛtīye tv āvarte garbhaśayyā pratiṣṭhitā ||
yathā rohitamatsyasya mukham bhavati rūpataḥ |
tat sthānañ ca yathārūpaṃ garbhaśayyām vidur budhā ||
ābhugno 'bhimukhaḥ śete garbbho garbbhāśaye striyāḥ |
sa yoniṃ yāti śirasā svabhāvāt prasavam prati ||
tvakparyantasya dehasya yo 'yam aṅgaviniścayaḥ |
śalyajñānād ṛte nāyaṃ varṇyate 'ṅgeṣu keṣucit ||
tasmān niḥsaṃśayaṃ jñānaṃ śalya harttābhivāñcchatā |
dhāvayitvā mṛtaṃ samyag draṣṭavyo 'ṅgaviniścayaḥ ||
pratyakṣato hi yad dṛṣṭaṃ śāstradṛṣṭañ ca yad bhavet |
samāgatan tad ubhayam bhūyo jñānam vivarddhayet ||
tasmāt samastagātram avihatam adīrghavyādhipīḍitaṃ puruṣam
apahṛtyāpagāyāṃ | vibaddhaṃ muñjabalvajaiḥ pañjarastham aprakāśe
deśe kothayet | samyak prakuthitañ coddhṛtyāyatadehaṃ
kṛtvośīratṛṇaveṇukurccādīnām
anyatamena śanaiḥ śanair eva ghṛṣya tvagādīn sarvvān eva
bāhyābhyantarān aṅgapratyaṅgaviśeṣān yathoktān upalakṣayec cakṣuṣā
||On ghṛṣya for ghṛṣṭvā, see Oberlies (2003):
9.7.2 (p. 283).
ślokau ||
na śakyañ cakṣuṣā draṣṭuṃ saukṣmyāsaukṣmyataraṃ viduḥ |
dṛśyate jñānacakṣurbhis tapaś cakṣurbhir eva vā ||
śarīre cāpi śāstre ca dṛṣṭārthas tu viśāradaḥ |
dṛṣṭaśrutābhyāṃ sandehaṃ vyapohyārabhate kriyām iti || ||
iti śārīre pañcamo dhyāyaḥ || ||
[Adhyāya 6]
The text of this adhyāya is a duplicate of NAK
5-333, waiting to be edited.
athātaḥ pratyekamarmmanirddeśaṃ śārīram vyākhyāsyāmaḥ ||
saptottaram marmmaśataṃ | tāni pañcavidhāni marmmāṇi bhavanti |
tad yathā | māṃsamarmmāṇi | śirāmarmmāṇi | snāyumarmmāṇi,
asthimarmmāṇi | sandhimarmmāṇi | na khalu
māṃsaśirāsnāyvasthisandhivyatirekeṇānyāni marmmāṇi bhavanti ||
yasmān nopalabhyante ||
tatraikādaśa māṃsamarmmāṇi, ekacatvāriṃśac chirāmarmmāṇi |
saptāviṃśatiḥ snāyumarmmāṇi | aṣṭāv asthimarmmāṇi | viṃśatiḥ
sandhimarmmāṇīti | tad etat saptottaram marmmaśataṃ ||
eṣām ekādaśaikasmin sakthini bhavanti | etenetarasakthi bāhū ca
vyākhyātau ca bhavataḥ | udarorasor ddvādaśa | caturddaśa pṛṣṭhe |
grīvāyām pratyūrddhvaṃ saptatriṃśat |
tatra sakthimarmmāṇi |
kṣipratalahṛdayakurccakūrccaśirogulphendrabastijānuścāṇyūrvīlohitākṣāṇi
ciṭipañ ceti | etenetaratsakthibāhū vyākhyātau || udarorasos tu
marmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || gudo bastir nnābhir hṛdayaṃ stanamūle
stanalohite apālāye apastambhe ceti || pṛṣṭhamarmmāṇi tu |
kaṭīkataruṇa | kukundaranitambe
pārśvasandhibṛhatyaṃsaphalakrakanyāsau ceti || jatruṇa ūrdhvaṃ
catasro dhamanyo ṣṭau mātṛkāḥ | dve kṛkāṭike | dve vidhure | dve
phaṇe | dvāv apāṅgau | dvau śaṃkhau | dvāv āvartau | dvāv utkṣepau
| ekā sthapaṇī | pañca sīmantāḥ | catvāri śṛṅgāṭakānyeko 'dhipatir
iti ||
tatra talahṛdayendrabastigudastanarohitāni | māṃsamarmmāṇi |
nīladhamanī | mātṛkā sirāḥ
śṛṅgāṭakāpāṅgasthapaṇīphaṇastanamūlāpalāpāpastambhahṛdayanābhipārśvasandhibṛhatīlohitākṣāṇy
ūrvvyās sirāmarmmāṇi | ciṭipakakṣadharakurccaḥ |
kūrccaśirobastikukṣāṇy ansavidhurotkṣepāḥ snāyumarmmāṇi |
kaṭīkataruṇanitambānsaphalakaśaṃkhāny asthimarmmāṇi |
jānukurpparasīmantā'dhipatigulphamaṇibandhakukundarāvarttakṛkāṭikāś
ceti | sandhimarmmāṇi ||
tāny etāni marmmāṇi pañcavidhāni bhavanti || tad yathā |
sadyaḥprāṇaharāṇi | kālāntaraprāṇaharāṇi | viśalyaghnāni |
vaikalyakarāṇi | rujākarāṇi ceti || tatra sadyaḥprāṇaharāṇy
ekonaviṃśatiḥ | kālāntaraprāṇaharāṇi trayastriṃśat | viśalyaghnāni
trīṇi | catuścatvāriṃśad vaikalyakarāṇi | aṣṭau rujākarāṇīti ||
bhavanti cātra ||
śṛṅgāṭakāny adhipatiḥ śaṃkhau kaṇṭhasirā gudaḥ |
hṛdbasti saha vai nābhyāṃ ghnanti sadyo hatāni tu ||
vakṣomarmmāṇi sīmantās talaḥ kṣiprendrabastayaḥ |
kaṭīkataruṇe sandhī pārśvajo bṛhatī ca ye ||
nitambāv iti caitāni kālāntaraharāṇi tu |
utkṣepau sthapaṇī caiva,
viśalyaghnāni nirddiśet ||
lohitākṣaś ca jānūrvvīkurccāciṭipakurpparā |
kukundare kakṣadhare vidhure sakṛkāṭike ||
ansānsaphalakāpāṅge, nīle
manye phaṇe tathā |
vaikalyakaraṇāny āhu,r
āvarttau dvau tathaiva ca ||
gulphau dvau maṇibandhau dvau dve dve kurccaśirāṃsi ca |
rujākarāṇi jānīyād aṣṭāv etāni buddhimān ||
pañcoktāni vikalpāni marmmaṇāṃ karmmaṇām pṛthak ||
marmmāṇi nāma māṃsasirāsnāyvasthisandhisannipātāḥ | teṣu
svabhāvata eva prāṇās tiṣṭhanti | marmmasv abhihatās tāṃs tān
bhāvān āpadyante ||
tatra sadyaḥprāṇaharāṇi | āgneyāni | agniguṇeṣu kṣīṇeṣv āyuḥ
kṣapayanti | viśalyaghnāni vāyavīyāni śastramukhāvaruddho yāvad
atra vāyus tiṣṭhati tāvaj jīvaty uddhṛtamātre tu śalye |
marmmasthānāśrayo vāyur nniṣkrāmati | tasmāt saśalyo jīvaty
uddhṛtaśalyo mriyate | vaikalyakarāṇi | saumyāni | somo hi śaityāt
sthiratvāc ca prāṇāvalambanaṃ karoti | rujākarāṇi |
agnimārutabhūyiṣṭhāni viśeṣeṇa tau rujākarau pāñcabhautikīñ ca
rujām apare tv āhuḥ |
kecid āhur mmāṃsādīnāṃ samastānāṃ samṛddhānāñ ca samavāyāt |
sadyaḥprāṇaharāṇi | ekahīnānām alpānāñ ca
samavāyakālāntaraprāṇaharāṇi | dvihīnānāṃ tu viśalyaprāṇaharāṇi |
trihīnānān tu vaiguṇyakarāṇi | ekasminn eva rujākarāṇīti || yataś
caivamato sthimarmmasv api kṣateṣu śoṇitāgamanam bhavati ||
bhavanti cātra ||
caturvvidhā yās tu sirāḥ śarīre, prāyeṇa tā marmmasu sanniviṣṭāḥ |
snāyvasthimāṃsāni tathaiva sandhī, santarppayantyopacayanti dehaṃ ||
tataḥ kṣate marmmaṇi tāḥ pravṛddhaḥ samantato vāyur abhistṛṇoti |
vivarddhamānas tu sa mātariśvā rujāḥ sutīvrāḥ pratanoti kāye ||
rujābhibhūtas tu tataḥ śarīraṃ, pralīyate naśyati cāsya saṃjñā ||
etena śeṣaṃ vyākhyātaṃ ||
tatra sadyaḥprāṇaharam ante viddhaṃ kālāntareṇa mārayati |
kālāntaraprāṇaharam ante viddhaṃ vaikalyakaram bhavati |
viśalyaghnañ ca vaikalyakaram bhavati | nānātīvrāṃ vedanāñ
janayaṃti | vaikalyakaraṃ kālāntareṇa kleśayati | rujām vā karoti
rujākaraṃ cālpavedanāṃ karoti |
tatra sadyaḥprāṇaharāṇi saptarātrābhyantarāt mārayanti |
kālāntaraprāṇaharāṇi pakṣāt māsād vā | teṣv api tu kṣiprāṇi
kadācid āśu mārayanti | viśalyaprāṇaharāṇi vaikalyakarāṇi ca kadācid
atyabhihatāni mārayanti ||
uta ūrdhvaṃ sakthimarmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || tatra
pādasyāṅguṣṭhāṅgulyor mmadhye kṣipraṃ nāma marma madhyamāṅgulim anupūrvveṇa madhye
pādatalasya talahṛdayan nāma marmma tatra rujāyām maraṇaṃ |
kṣipratyopariṣṭād aṅgulam ubhayataḥ
kūrcco nāma | ṇavepane bhavataḥ | gulphasandher adhaḥ kūrccaśiro
nāma tatra rujāśophau bhavataḥ || pādajaṅghayos tu sandhāne gulpho
nāma tatra rukastabdhasakthitā ca kuṇatā
vā
pārṣṇim prati jaṅghāmadhyendrabastir nnāma marmma tatra
śoṇitakṣaye maraṇaṃ | jaṅghorvvoḥ sandhāne jānur nnāma tatra
khañjatā bhavati | jānos tryaṅgulād
ūrddhvaṇir nnāma marmma tatra śophābhivṛddhiḥ stabdhasakthitā
ca | ūrūmadhye ūrvvī nāma marmma tatra śoṇitakṣayāt sakthiśoṣaḥ |
ūrvvyās tūrdhvam adho vaṃkṣaṇasale lohitākṣan nāma
marmma tatra śoṇitakṣaye maraṇam pakṣāghāto vā ||
vaṃkṣaṇavṛṣaṇayor antare ciṭipan nāma marmma tatra sāṃḍhyam
alpaśukratā ca bhavati | evam etāny ekādaśa sakthimarmmāṇi
vyākhyātāni | etenetarasakthi bāhū ca vyākhyātāḥ || viśeṣatas tu
yāni sakthini gulphajānuvaṃkṣaṇaciṭipāni tāni bāhau
maṇibandhakurpparakakṣadharāṇi bhavanti | yathā ca pādajaṅghayos
tu sandhau gulphau nāma marmma | evaṃ hastatalaprakoṣṭhayoḥ
sandhau maṇibandho nāma marmma | yathā ca jaṅghorvvoḥ sandhāne
jānu nāma marmma | evaṃ prahastabāhvoḥ sandhāne kurpparo nāma
marmma | yathā ca vaṃkṣaṇavṛṣaṇayor mmadhye ciṭipan nāma marmma |
evam akṣakakṣayor mmadhye kakṣadharo nāma marmma | tatra viddheṣu
ta evopadravā bhavanti | viśeṣatas tu maṇibandhe kuṇṭhatā |
kurppare pakṣāghātaḥ | kuṇitvaṃ kakṣadhare ceti | evam etāni
catuścatvāriṃśac chākhāmarmmāṇi vyākhyātāni bhavanti ||
ata ūrdhvam udarorasor dvādaśa marmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || tatra
vātavarcconiḥsaraṇī sthūlāntrapratibaddham mahāgudo nāma | tatra
sadyo maraṇaṃ | alpamāṃsaśoṇitam abhyantarataḥ | kaṭyāmutrāsayayor
bastir nnāma marmma | tatrāpi sadyo maraṇaṃ | aśmarīvraṇād ṛte
tatrāpy ubhayato viddhe maraṇam ekato bhinne mūtrāsrāvī vraṇo
bhavati | sa tu yatnenopakrānto rohati || pakvāmāśayayor mmadhye
śirāprabhāvo nābhir nnāma marmma tatrāpi sadyo maraṇaṃ | stanayor
mmadhyam adhiṣṭhāyorasi āmāśayadvāraṃ sattvarajastamasām
adhiṣṭhānaṃ hṛdayan nāma marmma tatrāpi sadyo maraṇaṃ | stanayor
adhastād dvyaṅgulam ubhayataḥ stanamūle nāma marmaṇī | tatra
kaphapūrṇṇakoṣṭhatayā maraṇaṃ | stanacūcukayor ūrddhve stanarohite
nāma marmmaṇī | tatra raktapūrṇṇakoṣṭhatayā kāsaśvāsābhyām maraṇaṃ
| aṃsakūṭayor adhastāt pārśvayor uparibhāgayor apālāpau nāma
marmmaṇī | tatra pūyabhāvam āpanne śoṇite maraṇaṃ | ubhayatroraso
nāḍyo vātavahe | apastambhau nāma marmmaṇī | tatra
vātapūrṇṇakoṣṭhatayā kāsaśvāsābhyām maraṇaṃ | evam etāny
udarorasor dvādaśa marmmāṇi vyākhyātāni ||
ata ūrdhvam pṛṣṭhamarmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || tatra pṛṣṭhavaṃśam
ubhayataḥ pratiśroṇīkarṇṇāvasthinī kaṭīkataruṇe nāma marmmaṇī |
tatra śoṇitakṣayāt pāṇḍuvivarṇṇo hīnarūpo vā maraṇaṃ | pārśvayor
jjaghanabahirbbhāge pṛṣṭhavaṃśam ubhayato kukundare nāma marmmaṇī
| tatra sparśājñānam adhaḥkāye daurbbalyaṃ ceṣṭānāśaś ca bhavati |
śroṇīkarṇṇayor upary āmāśayāc chādane pārśvāntaraprativahe nitambe
nāma marmmaṇī | tatrādhaḥkāyaśoṣo daurbbalyam maraṇañ ca |
adhaḥpārśvāntarapratibaddhe jaghanapārśvamadhye tiryag
ūrddhvajaghanāt pārśvasandhī nāma marmmaṇī | tatra
śoṇitapūrṇṇakoṣṭhatayā mriyate | stanamūlādṛjūbhayataḥ
pṛṣṭhavaṃśasya bṛhatī nāma marmmaṇī | tatra
śoṇitātipravṛttinimittair upadravair mmriyate | pṛṣṭhopari
pṛṣṭhavaṃśam ubhayataḥ | trikasaṃbandhe 'nsaphale nāma marmmaṇī |
tatra bāhuś cāpaśoṣaḥ | bāhuśīrṣagrīvāmadhye
'ṃśapīṭhaskandhasaṃdhāne krakanyāse nāma marmmaṇī | tatra
tabdhabāhur bbhagnapṛṣṭhatā vā bhavati | evam etāni caturddaśa
pṛṣṭhamarmmāṇi vyākhyātāni ||
ata ūrddhvam ūrddhajatrugatāni marmmāṇy anuvyākhyāsyāmaḥ || tatra
kaṇṭhanāḍīm ubhayataś catasro dhamanyo vyatyāsena | dve nīle dve
ca manye nāma marmmaṇī | tatra mūkatā svaravaikṛtya maraṇam
arasagrāhitā ca bhavati | grīvāyām ubhayataś catasraḥ sirāmātṛkā
nāma marmmaṇī | tatra sadyo maraṇaṃ | śirogrīvayoḥ kṛkāṭikā nāma
marmmaṇī | tatra calaśīrṣatā maraṇam vā | karṇṇapṛṣṭhato
'dhaḥsaṃsrite vidhure nāma marmmaṇī | tatra bādhiryaṃ |
ghrāṇamārggam ubhayataḥ srotomārggapratibaddhe 'bhyantarataḥ phaṇe
nāma marmmaṇī | tatra gandhājñānam āpādayati | bhruvoḥ
pucchāntayor adhaḥ | netrayor bbāhyataḥ | apāṅgau nāma marmmaṇī |
tatrāndhyadṛṣṭyupaghāto vā | bhruvoḥ pucchayor upary
anukarṇṇalalāṭo śaṃkhau nāma marmmaṇī | tatra sadyo maraṇaṃ |
bhruvor antare upari nimnayor āvarttau nāma marmmaṇī | tatrāpy
āndhyaṃ dṛṣṭyupaghāto vā | āvarttaśaṃkhayor upari keśānte utkṣepau
nāma marmmaṇī | tatra saśalyaḥ pākāt patitaśalyo vā jīve
noddhṛtaśalyaḥ | bhruvor mmadhye sthapaṇir nnāma marmma |
tatrotkṣepavat pañca sandhayaḥ śirasi vibhaktāḥ sīmantā nāma
marmmaṇī | tatrotmādacittanāsābhyāṃ maraṇaṃ |
ghrāṇasrotrākṣisandhijihvātarppaṇīnāṃ sirāṇāṃ madhye śiraḥ srotaḥ
sannipātas tāni catvāri śṛṅgāṭakāni marmmāṇi | tatrāpi sadyo
maraṇaṃ | mastakābhyantaram upariṣṭāt sirāsandhisannipāto
romāvarttaḥ so 'dhipatir nnāma marmma | tatrāpi sadyo maraṇaṃ |
evam etāny ūrddhvajatrugatāni saptatriṃśad marmmāṇi vyākhyātāni
bhavanti ||
bhavanti cātra ślokāḥ ||
ūrvvyaḥ śirānsi ciṭipe sahakakṣapārśve ekaikamaṅgulamitā
stanamūlagulphāḥ |
jñeyā dvir aṅgulamitā maṇibandhaṣaṣṭhā trīṇy eva jānuni paraṃ
saha kurpparābhyāṃ ||
hṛdbastikurccagudanābhi vadanti mūrddhni catvāri pañca ca gale
daśa yāni ca dve ||
tāni ścapāṇitalakuñcitasanmitāni, śeṣāṇy avaihi parivartti tato
gulārddhaṃ ||
cchinneṣu pāṇicaraṇeṣu sirā mukhānām ākuñcanāt khalu nṛṇām asṛg
alpam eti |
chinneṣu pāṇicaraṇeṣu bhavanty atas tu, nāleṣu vṛttamathiteṣu yathotpalāni ||
kṣipreṣu vatsatalajeṣu ca bhedadoṣāṅgacchatyasṛgbahurujañ ca
karoti vāyuḥ |
evaṃ vināśam upayānti hi tatra viddhā kiñjalkapatramathanād iva
paṅkajāni ||
marmmāṇi śalyaviṣayādrdham udāharanti yasmād dhi marmmasu hatā na
bhavanti marttyāḥ |
jīvanti tatra yadi vaidyaguṇena ke cit te prāpnuvanti vikalatvam
asaṃśayaṃ hi ||
sambhinnajarjjaritakoṣṭhaśiraḥkapālā jīvanti śastravihataiś ca
śarīradeśaiḥ |
chinnaiś ca sakthibhujapādakarair aśeṣaṃ yeṣān na marmmapatitā
vividhāḥ prahārāḥ ||
agnīṣomānilāḥ sattvaṃ rajaś ca tama eva ca |
prāyeṇa marmmasu nṛṇāṃ,
santi bhūtātmanā saha ||
tasmāt marmmasv abhihatā na jīvanti śarīriṇaḥ |
indriyārtheṣv asamvittir mmanobuddhiviparyayaḥ ||
rujaḥ sutīvrā vividhā bhavanty asuhate nare ||
hate kālāntare cāpi, dhruvo
dhātukṣayo nṛṇāṃ ||
tato dhātukṣayāj jantur vvedanābhiś ca naśyati |
hate vaikalyajanake, kevalaṃ
vaidyanaipuṇāt ||
śarīrakṣayam āsādya vikalatvam avāpnuyāt |
viśalyaghneṣu vijñeyo yo hetuḥ prāg udīritaḥ ||
rujākarāṇi marmmāṇi kṣatāni vividhā rujaḥ |
kurvvanty ante ca vaikalyaṃ kuvaidyavaśago yadi ||
chedabhedābhighātebhyo dahanād dāraṇāt tathā |
upaghātam vijānīyāt marmmaṇāṃ tulyalakṣaṇaṃ ||
marmmābhighātas tu ca kaś cid asti yo 'lpātyayo vāpi niratyayo vā
|
prāyeṇa marmmasv abhitāḍitās tu vaikalyam arcchanty atha vā
mriyante ||
marmmāṇy adhiṣṭhāya hi ye vikārā mūrcchanti kāye vividhā narāṇām
|
prāyeṇa te kṛcchratamā bhavanti narasya yatnair api sādhyamānāḥ
|| ||
iti śārīre ṣaṣṭho 'dhyāyaḥ || 0 ||
[Adhyāya 7]
The text of this adhyāya is a duplicate of NAK
5-333, waiting to be edited.
athātaḥ sirāvarṇṇanavibhaktiṃ śārīram vyākhyāsyāmaḥ ||
sapta śirāśatāni bhavanti | yābhir idaṃ śarīram ārāma iva
jalaharaṇībhiḥ | kedāra iva ca kulyābhir upasnihyate
cākuñcanaprasāraṇābhir vviśeṣair ddrumapatrasevanīnām iva tāsām
pratānām tāsāṃ khalu nābhimūlan tataḥ prasaranty ūrdhvam adhas
tiryak ca ||
bhavati cātra ||
yāvantyas tu sirāḥ kāye sambhavanti śarīriṇaḥ |
nābhyāṃ sarvvāṇi baddhās tāḥ pratanvanti samantataḥ ||
tāsāṃ khalu mūlasirāś catvāriśat tāsu daśavātavahāḥ | daśa
pittavahāḥ | daśa śleṣmavahāḥ | daśa raktavahā iti | tāsāṃ khalu
vātavahānāṃ sirāṇāṃ vātasthānaga tānām pañcasaptatiśataṃ bhavati |
tāvanty eva pittavahāḥ pittasthāne | raktavahāś ca yakṛtplīhāḥ |
kaphavahāś ca kaphasthāne | evam etāni sapta śirāśatāni bhavanti
|
tatra vātavahānām ekasmin sakthini pañcaviṃśatiḥ sirā bhavanti |
etenetarasakti vāhū ca vyākhyātau | koṣṭhe catustriṃśat tāsāṃ
gudameḍhrasaṃśritāḥ śroṇyām aṣṭau dve dve pārśvayoḥ ṣaṭpṛṣṭhe
tāvantya evodare daśa vakṣasi | jatruṇa ūrddhvam ekacatvāriṃśat
tāsām aṣṭau jihvāyāṃ | nava nāsāyāṃ | dve grīvāyāṃ | hanvoś
catasraḥ | netrayoḥ ṣaṭ lalāṭe tisraḥ karṇṇayoś catasraḥ | dve
śaṃkhayoḥ | tisraḥ śirasītyevam etat pañcasaptatiśataṃ |
vātavahānāṃ śirāṇāṃ vyākhyātaṃ | eṣa eva vibhāgaḥ śeṣāṇām evam
etāni sapta śirāśatāni vyākhyātāni bhavanti |
bhavanti cātra ||
yadā vāyur aduṣṭas tu sevate svavahāḥ sirāḥ |
tadāstuvalavarṇṇaujaḥ prasīdec ca manas tathā ||
kriyānām apratighātam amohaṃ buddhikarmmaṇāṃ |
karoty anyān guṇāṃś cāpi sirāḥ pavanasvaścaran ||
yadā tu kupito vāyuḥ stāḥ śirā pratipadyate |
tadāsya rogā jāyante vividhā vātasambhavāḥ ||
yadā tvakupitam pittaṃ sevate svavahāḥ sirāḥ |
avyāpannas tadāgnis tu samyak carati bhojanaṃ ||
bhrājiṣṇutām annarucim agner ddīptim arogatāṃ |
karoty anyān guṇāṃś cāpi pittam atmasirāś caran ||
yadā tu kupitam pittaṃ tāḥ sirāḥ pratipadyate |
tadāsya rogā jāyante vividhā pittasambhavāḥ ||
yadā tv akupitaḥ śleṣmā svāḥ sirāḥ saṃprapadyate |
āśayāḥ sandhayaś caiva varttantesya nirāmayāḥ ||
sneham aṅgeṣu sandhīnāṃ sthairyam valam adīnatāṃ |
karoty anyān guṇāṃś cāpi valāsa svasirāś caran ||
yadā tu kupitaḥ śleṣmā tāḥ sirāḥ pratipadyate |
tadāsya rogā jāyante vividhāḥ śleṣmasambhavāḥ ||
yadā tv akupitaṃ raktaṃ sevate svavahāḥ sirāḥ |
tadāsya samyag jānāti sparśānāṃ tu śubhāśubhaṃ ||
varṇṇaprasādanaṃ sthairyaṃ dhātūnāṃ puṣṭim eva ca |
karoty anyān guṇāṃś cāpi raktam ātmasirāś caran ||
yadā tu kupitaṃ raktaṃ tāḥ sirāḥ pratipadyate |
tadāsya rogā jāyante vividhā raktasambhavāḥ ||
apraduṣṭāḥ śarīrāṇi dhārayanti rasair hitaiḥ |
kalpante ca vikārāya praduṣṭā nātra saṃśayaḥ ||
na hi vātasirāḥ kaścit na pittaṃ kevalaṃ sirāḥ |
śleṣmāṇañ ca vahanty etāḥ sarvvāḥ sarvvavahāḥ sirāḥ ||
praduṣṭānān tu doṣāṇāṃ mūrcchitānām pradhānatān |
dhruvam unmārggagamanaṃ sarvvāḥ sarvvavahā hyataḥ ||
tatrāruṇā vātavahā nīlāḥ pittavahāḥ sirāḥ |
asṛgvahāś ca rohiṇyo gauryaḥ śleṣmavahāḥ sirāḥ ||
ata ūrddhvaṃ pravakṣyāmi yās tv avadhyāḥ sirā nṛṇāṃ |
śākhāsu ṣoḍaśā vyadhyāḥ koṣṭhe dvātriṃśad eva tu |
jatrorūrddhvan tu pañcāśad avyadhyāḥ parikīrttitāḥ |
vaikalyaṃ maraṇam vāśu vyadhyāt tāsāṃ dhruvam bhavet ||
tatra sirāḥ śatam ekasmin sakthini bhavanti | tāsāṃ jaladhārā
tvekā tisraś cābhyantarataḥ | tatrorvvīsaṃjñe dve lohitākṣa
saṃjñakā tās tv avyadhyāḥ | etenetarasakthi vāhū ca vyākhyātau |
evam aśastrakṛtyāḥ ṣoḍaśaśākhāsu | śroṇyāṃ dvātriṃśat | tāsām
aṣṭāvaśastrakṛtyāḥ | dve dve vaṃkṣaṇaciṭipayor evaṃ
kaṭīkataruṇayoś ca | aṣṭāvaṣṭāv ekaikasmin pārśve tāsām ekaika
ūrddhvage ubhayato dve pārśve sandhisaṃśrite ca pariharet |
caturvviṃśatiḥ pṛṣṭhe pṛṣṭhavaṃśam ubhayataḥ | tāsāṃ vṛhatī saṃjñe
ūrddhvagāminye dve pariharet | tāvantya evodare tāsāṃ meḍhropari
romarājīm ubhayato dve dve pariharet | catvāriśaṃd vakṣasi tāsāṃ
caturddaśāśastrakṛtyā hṛdi dve stanamūle saṃśrite tu dve dve
pariharet | stanam ubhayataś catasraḥ pariharet | dve dve cāpālāpe
stambheṣv ity e va dvātriṃśadaśastrakṛtyāḥ | śroṇī pṛṣṭhodaroraḥsu
bhavanti catiḥṣaṣṭiśataṃ mūrddhani tāsāṃ viṃśatiḥ | śirodharāyāṃ
tāsām aṣṭau catasraś ca marmmasaṃjñāḥ | dve kṛkāṭikayos tāvantya
eva vidhurayoḥ hanvor ubhayato aṣṭāvaṣṭau tāsāṃ tu
sandhinivaṃdhanyau dve dve pariharet | ṣaṭtriṃśaj jihvāyāṃ tāsām
adhaḥ ṣoḍaśāśastrakṛtyā rasavāhinyaḥ | catuvviṃśatir nnāsāyāṃ
tāsām aupanāsyāś catasraḥ parihare tāsām eva ca tāluny ekā
ṣaṭtriṃśad ubhayor nnetrayoḥ | tāsām ekaikām apāṅgayoḥ pariharet |
lalāṭe ṣaṣṭistāsāṃ keśāntānugatāś catasraḥ pariharet | āvarttayor
ekaikāsthapaṇyāś caikā pariharttavyāḥ karṇṇayoḥ pañ ca pañca |
tāsāṃ śabdavahām ekaikāṃ pariharet | śaṃkhayoś ca tāvantya eva
tāsāṃ śaṃkhasandhigatām ekaikām pariharet | dvādaśamūrddhani tāsām
utkṣepayoḥ | dve dve sīma manteṣv ekaikām adhipatau parihared iti
||
bhavanti cātra ślokāḥ ||
sirāśatānāṃ saptānāṃ śarīreṣu śarīriṇāṃ |
aśastrakṛtyā navatis tathāṣṭau ca vinirddiśet | ||
spandinyau jaladhāriṇyau yāś ca marmma samāśritāḥ |
avyadhyās tā vijānīyāt snāyusandhigatāś ca yāḥ ||
vaikalpamaraṇañ cāpi vyadhādāsāṃ dhruvaṃ bhavet |
vyāpnuyād vākhilaṃ dehaṃ nābhitaḥ prasṛtāḥ sirāḥ ||
pratānāḥ padminī kandā dvisādīnāṃ yathājalaṃ ||iti śārīre saptamo dhyāyaḥ ||
[Adhyāya 9]
The text of this adhyāya is a duplicate of NAK
5-333, waiting to be edited.
athāto dhamanīvyākaraṇaṃ śārīraṃ vyākhyāsyāmaḥ ||
caturvviṃśatir ddhamanyo bhavanti | tās tu nābhiprabhavāḥ | tatra
kecid āhur ācāryāḥ | sirādhamanīsrotasām avibhāgaḥ | sirāvikārā
eva hi dhamanyaḥ srotānsi ceti | tat tu na samyag atrocyate | anyā
eva hi dhamanyaḥ srotānsi sirāśceti | kasmād vyañjanānyatvāt
mūlasanniyamāt karmmavaiśeṣyād āgamāc ca | kevalaṃ tu
parasparapratānasannikarṣāt sadṛśakarmmatvāt saukṣmyāc ca
vibhaktakarmmaṇām apy avibhāga eva karmmasu bhavati |
tāsāṃ khalu nābhiprabhavāṇām ūrddhvagā daśa daśa cādhogāminyaś
catasras tiryaggāḥ |
ūrddhvagāḥ khalu śabdasparśarūparasagandhapraśvāsocchvāsaprakṣitajṛmbhitahasitakathitaruditādīn viśeṣān abhivahantyaḥ
śarīran dhārayanti | tās tu hṛdayam abhiprapannās tridhā tridhā
jāyante | tās triṃśat tāsāṃ tu vātapittaśleṣmaśoṇitarasān dve dve
vahatas tā daśa | śabdasparśarūparasagandhān aṣṭābhir gṛhṇīte |
dvābhyāṃ bhāṣate dvābhyāṃ ghoṣaṃ karoti | dvābhyāṃ svapiti
dvābhyāṃ pratibudhyate | dve asravāhinyo dve stanyaṃ striyā
vahataḥ stanasaṃśritā eva | śukraṃ narasya stanayor abhivahatas
tās tv etās triṃśat savibhāgā vyākhyātāḥ | etābhir ūrddhvan nābher
udarapārśvapṛṣṭhoraḥ skandhagrīvāśīrṣabāhavo dhāryante yāpyante
||
bhavati cātra ||
pañcādhibhūtās tv atha pañcakṛtvaḥ
pañcendriyam pañcādhā bhāvayanti |
pañcendriyaṃ pañcādhā bhāvayitvā
paṃcatvam āyānti vināśakāle ||
adhogamās tu vātamūtrapurīṣaśukrārttavān abhivahanti | tās tu
pittāśayam abhiprapannās tatrastham annapānarasam abhipakvam
auṣṇād vivecayantyo 'bhivahantyas tarpayanti ūrddhvagānān
tiryaggānāñ ca rasasthānāñ cābhipūrayanti | tatra
mūtrapurīṣasvedāṃś ca vivecayaṃty āmapakvāśayāntare tridhā tridhā
prajāyante tāṃs triśat | tāsān tu vātapittakaphaśoṇitarasān dve
dve vahatas tā daśa | dve annavāhinyau | antrāśrite toyavahe dve
dve mūtrabastim abhiprapanne | śukraprādurbbhāvāya ca dve | evaṃ
raktam abhivahate | nārīṇām ārttavasaṃjñe dve | varcconiḥsarataḥ
sthūlāntrapratibaddhe dve | aṣṭāv anyas tiryaggās tāḥ svedam
arppayanti | tās tv etās triṃśat saṃvibhāgā vyākhyātāḥ | tābhir
adho nābheḥ pakvāśayaikaṭīmūtrabastigudameḍhrasakthīni dhāryante |
bhavati cātra ||
adhogamās tu kurvvanti karmmāṇy etāni sarvvaśaḥ |
tiryaggās tv eva vakṣyāmi karmma cāsāṃ yathātathaṃ ||
tiryaggānāṃ tu catasṛṇām ekaikā śatadhā sahasradhā ca bhidyante |
tās tv asaṃkhyeyā | tābhir idaṃ śarīraṃ gavākṣitaṃ vibaddham
ātatañ ca | tāsāñ ca mukhāni romakūpapratibaddhāni yaiḥ sveda
prasravati rasaś cābhisantarppayati antar bbahiś ca | tābhir eva
cābhyaṅgapariṣekāvagāhāvalepanavīryāṇy antaḥśarīram
abhiprapadyante tvaci vipakvāni | tābhir eva ca sparśaṃ śubham
aśubham vā gṛhṇīte | tāś catasro dhamanyaḥ sarvvāṅgagatāḥ
savibhāgā vyākhyātāḥ ||
bhavataś cātra ślokau ||
dhamanyaḥ sarvva evaitāḥ pratibaddhā yathendriyaṃ |
jāgratāṃ svapatām vāpi vahantīndriyagocare ||This verse is
unique to the Nepalese version and is supported in witness
H. It is hard to parse, partly because of the plurals in
the first pāda and the singular in the second. Some
transmission problem is signalled by the need for the
emendation of H's evās
tāḥ and vahatī.
yathā svabhāvataḥ khāni mṛṇāleṣu biseṣu ca |
tathaiva tāsāṃ dvārāṇi raso yair upacīyate ||
ata ūrddhvaṃ srotasāṃ mūlaṃ viddhalakṣaṇaṃ vyākhyāsyāmaḥ | tāni
tu prāṇānnodakarasaraktamāṃsamedomūtrapurīṣaśukrārttavavahāni
yeṣv adhīkāraḥ | eṣāṃ viśeṣā bahavaḥ | teṣāṃ mūlaṃ dayaṃ
rasavahinyaś ca dhamanyas tatra viddhasya
krośanavinamanabhramaṇāni saṃjñānāśo maraṇañ ca | annavahe dve
tayor mmūlamāmāsayonnavāhinyaś ca dhamanyaḥ | tatra viddasya
prāṇavahaviddhavat maraṇaṃ | talliṅgaś ca raktavahe dve tayor
mūlaṃ yakṛtplīhānau tatra viddhasya śyāvāṅgatā jvaraḥ pāṇḍutādāhaṛ
śoṇitābhigamanañ ca | māṃsavahe dve tayor mmūlaṃ
snāyustvagraktavahāś ca nāḍyas tatra viddhasya śvayathur
mmāṃsaśoṣaḥ śirāgranthayor mmaraṇañ ca | medovahe dve tayor mmūlaṃ
kaṭīvṛkkau ca tatra viddhasya svedāgamanaṃ snigdhāṅgan tāluśoṣaś
ca | mūtravahe dve tayor mmūlaṃ bastimeḍhrañ ca | tatra
viddhasyānaddhabastitā mūtranirodhastavdhameḍhratā ca | purīṣavahe
dve tayor mmūlam pakvāśayo gudaś ca tatra viddhasyānāho
durggandhatāgrathitāntratā ca | śukravahe dve tayor mmūlaṃ stanau
vṛṣaṇau ca | tatra viddhasya klaivyaṃ cirād vā pra sekaḥ praseke
cālpaśukradarśanaṃ | sevanīcchedā pradurbbhāvo maraṇañ ca |
srotoviddhan tu pratyākhyāyopakrameta | uddhṛtaśalyaṃ tu
kṣatavidhānenopakramed iti |
ślokau ||
ya evaṃ na prajānāti srotasām mūlaniścayaṃ |
mahadbhayam avāpnoti na sa karmmasu siddhyati ||
yaḥ samyag etaṃ jānīyāt sa bhaved rājasammataḥ |
pūjārho bhiṣajāṃ hy eṣa iti dhanvantarer mataṃ ||
iti dhamanīvyākaraṇaṃ śārīrannavamodhyāyaḥ ||